Kan ingen bara säga att allt blir bra?
Men, men, men.
Vad är det som händer runt omkring i min värld?
Kompisar dör.
Kompisar blir osams, tar till jurister och spelar ut barnen mot varandra.
Folk blåser varandra.
Folk kuvas, resignerar, krymper.
Och här sitter jag och har ont i magen.
Jag fick ett röstkort i brevlådan.
Det ska jag väl använda, som jag brukar.
Vart rösten ska gå har jag inte bestämt.
Som oftast.
Fast jag vet ju alltid vart den inte ska gå.
Vem törs man lita på?
Och hur misstänksam står man ut med att vara?
"I used to be a dreamer. But now I'm just a man."
Kommentarer
Trackback
