abrovink

Vilket extranummer det kommer att bli!

Bara att släppa ut allt som är kvar av rösten och ösa ut det ända till foajén liksom.

Men undrar hur dirigenten egentligen mår?

Det är knappast för våran skull som han inte tycker vi behöver repa i morgon.

Han måste nog vila, så att han själv orkar helgens tre konserter.

 

En baskamrat i bilen hem, tyckte att vårkonserterna börjar gå över styr. 

Han vill ha mer traditionella körkonserter.

Men nä. Det här är ju jättekul. Show!

Jag berömde henne. Hon som tar så mycket ansvar, lägger ner så mycket jobb och energi.

(Jo, jag sa det till henne också. Det hade aldrig gått om inte hon hade gjort det)

Men baskamraten sa att om inte hon hade gjort det, så hade vi löst det på något annat sätt.

Hur då, undrar jag?

 

Visst. En kör är ett kollektiv. Alla är betydelsefulla.

Men även ett kollektiv är beroende av några som tar på sig ledarroller.

Några som gör lite extra.

Det finns flera.

Jag är inte en av dem, men min position, allt som förväntas av mig, försöker jag verkligen göra något bra av.

Och i dag kände jag en annan säkerhet. Faktiskt.

Nu kan jag börja smitta av mig.

Det här ska bli bra.

Det är ska bli roligt.

Det ska bli dödskul!