abrovink

Alltså, dagen i går.

Vilken spöklik tomhet.

Och den här måndagen.

Den känns ju helt overklig.

 

Men vilken fredagskväll.

Och vilken lördag.

Alla konserterna.

Så bra det gick, till slut, trots allt.

 

Det fanns ork kvar till festen också.

Såklart.

Vi åkte hem tidigt.

Fast det var väl inte så jättetidigt, kanske.

Åtminstone långt efter midnatt.

Men det kändes tråkigt att behöva gå därifrån.

Men otroligt uppskattat, förstås, att Håkan erbjöd sig att köra Johans bil hem.

 

Nu haglar det ute.

Utanför banken står en och pumpar bakdäcket på en cykel.

Det ska i stort sett vara som vanligt igen nu då.

Snart är det fackmöte.