abrovink

Min krokiga tillvaro mitt i ingenstans

 

Den är så krokig, blomman. Undrar om jag skulle ta hem den. Eller om den kanske hör hemma här.

Undrar var jag hör hemma. Önskar att någon kunde ge mig ett svar på det.

 

Jag ska jobba helg. Så kul att det första som väntar efter en månads semester är ett tiodagarspass.

Skördefest, hemvändardagar, medeltidsdag, kulturnatt... Det finns hur mycket som helst för mig att göra den här helgen. Önskar att jag fick välja själv.

 

Och som jag stör mig på hon som är så bossig, trots att hon inte är någon boss. "Du jobbar ju helg, så nu får du fixa det här". Nej, för det bestämmer inte du. Såklart hon blev sur. Det skiter jag i.

Hon brukar lägga ut jobb på sommarvikarierna. Även fast hon inte har någon som helst anledning, eller ens rätt att göra det. Men de vågar förstås inte säga ifrån. När hon skickar på dem grejer som hon inte vill göra för att hon "har så mycket". Tur att primadonnan inte är här resten av veckan. Annars hade jag stört mig på henne i dag med.

 

Nu står det en gubbe vid bankomaten och glor rätt in på mig, där jag står vid kontorsfönstret. Sådant hatar jag också.

 

Jag skulle ta tag i mig den här veckan. Det var ett löfte till mig från mig. Men jag har inte lyckats.

 

Jag la ett brev i den gula lådan. Det känns som att jag ångrar mig redan.

 

Den behöver en ny kruka. Det har den behövt hur länge som helst. Tycker bladen ser så ljusa ut. Men det kan bero på näringsbrist, den orkar inte producera klorofyll. Ny jord och mer plats för rötterna! Annars verkar den trivas bra.
(Den kanske blir glad för en blompinne till stöd också i nya krukan..)

Den ska få det.