abrovink

Några rader jag läste fick det att hugga till i magen.

Jag övertolkade dem säkert. Jag är så känslig nuförtiden.

Så kom jag på att jag inte har ätit de där tabletterna på några dagar.

 

Och Jesper skrev igen. Om svårigheten att hitta en fungerande gitarrist. Om bokade spelningar, inspelningar, kontrakt.

Han önskade att jag kunde komma.

Kan han inte fixa ett anständigt jobb åt mig också. Då drar jag direkt. Jag lovar.

Det finns inget kvar här för mig att göra. Och i nuläget ingenting att hämta heller.

 

 

Men de behöver väl ingen frustrerad journalist på TPB, förstås. Knepigt nog jobbar en gammal match.com-bekant där. Vi bara mejlade, har aldrig träffats. Jag frågade Jesper om henne en gång. Han trodde inte att hon var något för mig. Men hon skriver roligt, mycket fyndigt, jobbar nog med lite sådant som jag skulle kunna göra.

 

Vi har fått en ny vikarie i dag. Han heter Jan, är 59 år gammal och är östgöte fast bor i Sala. Han äter strikt LCHF.

Jag gillar ju östgötar. Så jag tror att han blir bra. Han är gammal mellanstadielärare och blev journalist först vid 45 års ålder. Det är ju ett bevis på att det går att byta karriär sent, dessutom till ett yrkesliv i en hopplöst dödsdömd bransch. Kanske jag trots allt blev lite gladare av den tanken.

 

Annars är det dimmigt. Jag pratade med Agnes om det. Vi kör båda bil på samma väg genom dimman. Hon är här så sporadiskt. Om det var oftare borde vi åka ihop. Då har jag en vettig människa att prata med som start på dagen. Det känns som att jag skulle behöva det.