abrovink

Jag kom plötsligt på en sak jag drömde i natt. Vet inte varför jag kom att tänka på det nu. Eller varför jag drömde det, för det är inte precis aktuellt.

Det kom fram en tv-reporter och visade mig en bild på Ana Barata. Hon som sedermera själv blev känd från tv.

Reportern frågade: "Vet du vem det här är?"

Jag svarade: "Ja, det är Ana Barata. Henne har jag klämt på brösten".

 

Och det är ju sant faktiskt. Men det var inte riktigt meningen. Råkade liksom bara bli så.

 

Blinkleken.

 

Vi hade nyss börjat gymnasiet. För att alla i klassen skulle lära känna varandra, bestämdes att vi skulla ha någon form av sammankomst. Utan alkohol, blev beslutet från de bossigaste tjejerna (det var 26 tjejer och fem killar i våran klass).

 

För vissa kanske inte drack alkohol. Andra kanske ville dricka alkohol, men kunde inte få tag på någon. Om då en tredje kategori drack sig fulla, kunde det ju bli konstig stämning.

 

Så jag var helt nykter när jag klämde Ana på brösten.

 

Hon är ju rätt kort, inte ens 160 centimeter. Jag stod med händerna på ryggen och Ana satt på stolen framför mig. Någon blinkade till henne. Hon for upp.

Mina händer for förstås också upp, för att fånga henne. Och var de hamnade så olycksaligt behöver väl inte förklaras närmare.

 

Efter alla gapskratt försökte jag inte ens fånga någon mer den kvällen. Jag hatar blinkleken.