När fredagen går mot sitt slut
Den här dagen känns så lång. Jag har inte alls varit lika pigg som jag trodde i morse.
Jag var tvungen att öppna fönstret stort när febern började sjunka. Men nu sitter jag här, darrande och frysande igen.
Typiskt.
Tar väl en värktablett till. Man vill ju orka med kvällen.
Jag skriver åtal. Fast det gör jag egentligen inte. Man bara säger så. Jag läser snarare åtal och skriver notiser utifrån vad som står i dem.
Internetbedrägerier, misshandel, snatteri...
Jag har gjort det oändliga gånger förr. Det går helt på rutin.
Kanske jag skriver tråkigt därför. Fast korrekt och tillräckligt anonymiserat för att ingen ska kunna ha rätt att skälla på mig.
Tänk så tryggt.
Förresten, Handelsbanken på Åsgatan har ju kanske haft Sveriges långsammaste bankomat så länge jag minns. Men under de här dagarna jag var hemma och var sjuk har de fått en ny. Den är ultrasnabb.
Fok är ovana och vänder kortet fel. Men de långa slår fortfarande huvudet i den låga markisen. Det är sig likt.
Jag svarade inte när jag såg hennes nummer. Det var kanske elakt. Hon hade nog kört fel. Men varför ringde hon till mig? Och varför ringde hon inte på min jobbtelefon?
Jag hörde henne prata med chefen nu. Hon vill ha mycket utrymme. Men det får hon inte, verkar det som. Det är annat som måste prioriteras.
Hon borde ändå vara glad att hon jobbar här. Vi är så få att det oftast går att få mycket utrymme.
Hon är bortskämd.
Kommentarer
Trackback
