abrovink

Skulle behöva landa någonstans känns det som. 

Sitta här på vardagsrumsgolvet och rastslöst växla mellan spotify och youtube, sneglande mot facebookfliken i webbläsarens dårrad. Kan det heta dårrad? På tidningssvenska skulle det nog kunna vara så.

Men vem pratar tidningssvenska nuförtiden?

Var är jag? Var är alla andra? 

En är på 50-årskalas. Fast hon fick inte veta vart hon skulle. Men nu borde hon ju veta var hon är.

Jag tror att jag vet var min mamma är. I huset. Hon verkade så trött när jag åkte. Så hon har nog inte åkt någonstans.

Jag är också trött nu. Trots att jag till slut fick sovmorgon den här dagen.

Men den där krypande känslan vill inte försvinna. Det är något som bubblar i mig. 

Jag dricker påsköl. Eftersom jag trots allt har lite anknytning till Hedemora kommun så har jag förstås tagit med Oppigårds variant i den blandade påsen. Men jag tror inget annat kan slå det i alla fall. En revisor tröttnar på att jobba åt träföretaget. Han är intresserad av öl och börjar göra lite hemma i köket. Det blir bra. Han startar ett mikrobryggeri på deltid. Som snart blir heltid med ett tiotal anställda. 

Den där Björn är en reserverad och misstänksam typ. Inget tacksamt intervjuobjekt.

Men chefen på jobbet sa att även i år tyckte SvD att Björns påsköl var det bästa i hela Systembolagets sortiment. 

Oppigårds vinner alltid priser. Med all rätt förstås. Han är faktiskt asbra den där Björn.