Det jobbiga jobbet
Blä. Fredagshets.
Det är dagen då två tidningar ska planeras.
Jag räknade namnen i Falu-Kuriren. Fick det till sex reportrar och tre fotografer.
Fy fan! Här är EN reporter/fotograf.
Det kommer en till om en timme.
Vi har nästan lika många sidor att fylla som Falu-Kuriren.
Och så jag då förstås. Som skriver in boule-resultat, fisketävlingsresultat, fixar inskickade bilder och stryker i deras texter. Kanske skriver en och annan notis om något litet brott, eller en rättelse när det blivit något fel.
Det är jag som bestämmer här nu. Fast det känns som att det är ganska lite som jag kan bestämma.
Den ordinarie chefen kallas för Nyhetschef i tidningen. Vi som vikarierar i hans ställe kallas nyhetsplanerare.
Egentligen är vi jävligt bra. Som fixar det. Jag och vikarierna.
Man kan fundera sig blå över saker att skriva om när den värsta nyhetstorkan sätter in.
Nu ha jag i alla fall tänkt ut nyhetsvinklar till flera tänkbara artiklar. Sådant som går att fixa med ett par telefonsamtal. Men som alltid hänger det ju på om det går att få tag i rätt person.
Jag försöker intala mig själv att det är roligt. Kanske det är det trots allt. Men allt skulle vara så mycket lättare om vi var några till. Om det åtminstone fanns någon som hade tid att kolla grejer, helt förutsättningslöst, utan att det tvunget måste rendera i en artikel i tidningen.
Undrar hur mycket vi missar egentligen, bara därför?
Kommentarer
Trackback
