Åh, jag måste väl
Här sitter jag och räknar minuter. Snart är det fackmöte. Sedan är det kvällsjobb.
Och jag försöker hinna med något av allt annat jag borde.
Men nu måste jag samla tankarna. De är ostyriga. Kaffe. Ett för enkelt korsord. Från twitterflödet blir jag bombarderad med uppdateringar från Almedalen. Från både höger och vänster. Ganska tjatigt.
En skriver att lunchrestaurangerna har höjt sina priser med 50 procent (det är tydligen ett diskussionsämne).
Det är väl ungefär som pizzeriorna i Borlänge gör under P&L. Undrar hur mycket de förlorar på en inställd festival? Semesterplanerna kanske blir omintegjorda.
I dag är vi i alla fall fullt antal på jobbet. Eva som bestämmer, jag och så tre vikarier.
Jag lyssnar på den här. Det var väldigt längesedan. Jag köpte den på loppisen på Elsborg för tio år sedan.
Värdet har garanterat ökat med det dubbla sedan dess. Det är LP-skivorna som kommer att bli min bästa pensionsförsäkring.
Så otroligt välgjord pop. Man blir faktiskt lite lyckligare av att höra. Melodierna, stämsången, arrangemangen, mmmm. Och 1967 då alla skulle leka med baklängesinspelningar, ljudeffekter från lite av varje och teknikerna i Abbey Road-studion var omåttligt kreativa med den begränsade tekniken och de ynka kanaler som fanns att tillgå.
Det är sommar nu. Faktiskt. Den har snart kommit halvvägs. Då passar skivor som den här bra.
Jag måste försöka ta tag i mig. Men motivationen har nästan helt försvunnit. Jag går mest och tänker att jag skulle vilja vara någon annanstans.
Kommentarer
Trackback
