abrovink

Ett enskilt rum på Sabbatsberg. En så sorgesam sång det är. Och som jag verkligen har tyckt om, tagit till mig och släppt in helt och fullt i mitt medvetande. Den är så otäck, men så fantastisk, Björn J:son Lindh spelar så bra och John Holm sjunger så ödsligt, trasigt.

 

Jag klarar inte av den längre! Står inte ut mer!

 

Plötsligt så handlar den om min far, på Danderyds sjukhus. Jag vill inte ha den mer!!!

En gammal favorit som alltid gick att plocka fram, som alltid var på min sida. En trygghet.

 

Hur jag en försöker så tål jag den inte. Jag har blivit allergisk mot en sång som jag förr knappt klarade mig utan.