abrovink

Tio dagar. Tio dagar i följd har jag gått till jobbet.

Jag har ingen aning om hur många texter det blivit, eller hur många bilder jag lagt in.

Nu är jag less på det här och väldigt trött.

 

Jag längtar efter att vara i huset. Det är otäck vår i luften. Jag skulle vilja stå ute på gården och lyssna på ingenting.

Men jag ska till kören. Ensam för du är för sjuk för att komma.

Det känns inte så roligt. Och vi som ska hålla på ända till halv tio numera.

Hoppas det går bra, att det händer något, så jag inte behöver känna mig så frustrerad över att tiden går och inget låter bra. Det är ju så stressande att jag kommer att missa ett par rep.

 

Jag mejlade om att jag behöver en tågbiljett. För nu är det inte ens tre veckor tills jag ska till Östersund.

Varför får jag inget veta?

Fast alla andra som ska åka behöver också tågbiljetter.

Det känns som att det blir roligt.