abrovink

Rösten har nästan helt försvunnit.

Vilket innebär skrivbordstjänst utan telefonsamtal.

Fast jag måste ut på ett jobb lite senare i kväll.

Jag gick till medicinskåpet. Nu väntar jag på att tabletten ska börja verka.

 

I Sollentuna fanns det en som hette Elvis när jag växte upp.

Det kom ett fråga från stayfriends nu, om jag känner honom.

Det gör jag inte. Fast jag har kollat upp honom förut.

 

Elvis blev raggare.

Det blir man inte i Sollentuna, inte utan vidare.

Så Elvis måste haft påbrå.

 

Tror han gick fordon på gymnasiet, blev sprutlackerare, flyttade så småningom till Småland, gifte sig, fick barn, skiljde sig, åkte raggarbil och blev rund om magen.

 

Ett tag bodde han i Rättvik, sedan kom han tillbaka till Sollentuna och bodde i ett hus med en av mina gamla klasskompisar, hans brorsa och styvfar? Mysko. På något sätt.

 

Fast nu bor Elvis i Målilla, orten som har väremrekordet i Sverige. Jag har varit i Målilla för jag har bott i grannkommunen Högsby. Men varöfr man vill flytta dit är... mysko.

 

Alltså, jag vet ju uppenbarligen en hel del om Elvis. Har hört att han blev utslängd från Sollentuna-haket Tipsy när Eddie M spelade där. Lyckades ta sig in igen och blev utstlängd på nytt.

 

Fast jag känner inte honom.

Och Elvis minns knappast mig.

 

Det är stunder som den här som det blir så uppenbart varför jag borde ha det här yrket. Och inget annat.

Jag kollar upp saker, folk, lägger ihop två och två, samlar ledtrådar och blir sjukt nyfiken.

 

Jag har kanske sagt tre ord till Elvis i hela mitt liv. Och jag kan inte förstå varför jag vill veta vem han är i dag.