Hårt som en dubbelknut

Det mulnar på. Och tröttheten kommer över mig.
Blev så uppfylld av ett inre skrik.
Jag känner mig instängd här. Släpp i väg mig!
 
Det är fan i mig vårkänslor i atmosfären.
Något som kvävs inombords.
En nervig oro som knyter ihop mig.
 
Ute på gatan var det en som öste i en massa snö i systemkassen.
Undrar om han skulle kyla bärsen?
Han hade en mössa med öronlappar.
 
Kan man inte få skolka från livet ett tag?
Orkar inte med folk. Behöver svängrum.
Stäng av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0