abrovink

Nu har jag läst Tommy Körbergs memoarer. Vilken egoist, slog det mig från början.
Men han är åtminstone ärlig, rakryggad.
Det är sådana människor jag känner att jag kan lita på. De som inte slingrar sig, ljuger och försöker dölja.

Skamsen, ledsen. Aningslös.
Alla spruckna förhållanden.
I början verkar han vara den som har lämnat. Sedan blir han den lämnade.
Missbruket. Hur han fick slut på ett amfetaminkör genom att röka hasch. Kokainsuget.
Alla fyllorna, minnesluckorna, kväll efter kväll.
Det är inget särskilt lätt liv han har levt. Men han verkar ha hittat hem. Med fru nummer tre.
Det är väl det man helst vill någon gång? Hitta hem.