abrovink

Stockholm känns främmande. Fast det är så välbekant, så invant, så likt.
Det är väl människorna förstås. Jag är inte van vid dem. Nya trender, alla svansar efter varandra utan att fatta varför.
Jag vill nog inte vara här heller.
På måndag åker jag till Göteborg. Där är tempot lugnare. Det är nog lite mer konservativt där.
Egentligen önskar jag mest att slippa känslan att hela tiden vilja vara någon annanstans. För det är ju mig själv jag försöker fly från. Och det går ju inte. Jag vet, jag har försökt förr och jag har alltid kommit ikapp.