Förändringar igen
Men kul att jag är ledig hela onsdagen. Kul att jag slipper mitt vanliga jobb torsdag till lördag och får jobba på festivalen torsdag i stället.
Jodå, jag är nöjd med det. Men kan de inte prata med mig, berätta när de gör förändringar i mitt yrkesliv.
Jag ska gå till musikaffären i morgon. För jag tycker att jag behöver en kompressor om jag ska spela så långa gitarrtoner i kyrkan. Egentligen borde jag byta strängar också, frågan är bara vilken gitarr jag ska använda.
Jag får semesterersättning utbetald i morgon. Så trots att bilen ska in på svindyr service kan jag få en kompressor också. Den kan få bli inkluderad i förra månadens budget.
Lediga dagar
Jobbet mellan skurarna
Det är på något sätt rogivande att titta på hästar.
Jag förstår mig inte riktigt på dressyr. Men det kändes som ett skönt sista helgjobb.
Det stod inte på min lista. Men jag struntade i De vilda blommornas dag, för att det regnade så mycket.
Hos Säterbygdens ridklubb var det uppehåll. Fast nu öser det ner igen. Tur att jag inte behöver åka ut på något mer.
Den gamla vanliga vanligheten
Sitta här och skriva polisnotiser. Titta på Åsgatan. Så ovanligt folktom och biltom för att vara en fredagseftermiddag.
Kvällsjobb på ett seminarium om Israel-Palestina.
Nej, tillvaron kommer aldrig att bli sig lik. Den blir fattigare. Jag har inte riktigt förstått det än bara.
För det känns nästan som vanligt. Lite dimmigare, overkligare efter alla nätter utan sömn.
Jag har något viktigt att prata om. Tror att jag borde göra det i kväll.
Det är en massa katthår på min jacka. Från Kosmos. Det lossnar jämt så mycket från hans päls. Människorna på gatan ser konstiga ut. De går underligt och har märkliga kläder. Jag önskar att jag drömt alltihop.
Hur? Hur?
Hur kunde han bara dö sådär. Jag fattar inte.
Krackelera då, jävla verklighet
Den 13 jävla juni, datumet jag för alltid ska förbanna. Den kvällen blev jag faderlös. Min mor blev änka. Min syster har heller ingen far längre.
Jag vill helst spränga hela jävla värdelösa världen i små meningslösa partiklar.
I ett enskilt rum
Han verkade uppskatta att bröderna kom.
Fortfarande syrgas men inget dropp.
De ska sätta in något mot svamp som han tydligen har i lungorna.
Här är hemskt att vara.
Hur orkar man?
Vissa klarar av att jobba där.
De möter döden hela tiden.
Alltid så vänliga och omtänksamma.
Undersköterskor. Så underbetalda.
Klart att det måste bli strejk till slut.
Klart att de måste få lön som motsvarar vad arbetet är värt.
I väntan på explosionen
Nummer 8. Det är dödens rum. Undrar hur många som har dött där inne. Det är så frustrerande att se på när någon ligger och dör att jag känner att jag behöver skära mig i benen. Spränga någonting innan jag själv sprängs. Det är så smutsvitt och grått därinne. Varför måste det vara så fult? Snart går allting sönder. Hur ska jag kunna hålla ihop?
Fel bild vann
Jag har tagit jättemånga skolavslutningsbilder i dag, gjort i ordning minst 15 stycken och jag tycker att den här ska vara på första sidan. Men det tycker inte min nyhetschef, han har valt den här:
Det där var den sista jag tog med. Inte för att den var bra, utan för att texten var lite rolig så att den kunde få vara med på bildspel på webben. Jag vill absolut inte ha den på ettan, det är ju bara en massa svarta ryggar!
Då hade jag ju föredragit den här i stället. Dessutom la jag ner jobb på den, för att få lite mer kontraster (det var ju så mycket solljus som blaskade ut allting):
Varm i kläder
Sökte nytt jobb
Nu har jag gjort det. Sökt jobb som kulturredaktör. Jag tror knappast att jag får det, för den tjänsten är troligen redan vikt åt en annan. Men jag har åtminstone visat att jag vill någonting.
Om jag vore kulturredaktör blev det antagligen mer teater på sidorna. För det är väl sådant som jag ibland förstår mig på.
