abrovink

Jag tror jag drömde om det. Att jag skrev och skrev och skrev.

En hel massa ord som satt i fingrarna.

Jag vet inte vad jag ska berätta om. Men oväntat och plötsligt känns det som att jag skulle vilja vara ledig. Sätta mig framför skärmen och skriva. Bygga världar.

 

Jag har knappt skrivit något annat än journalistiska texter på över tio år. Allt sådant behov falnade när skrivandet blev ett jobb.

Det är ju så ansträngande också. Att inte få något att skriva om. När allt måste hämtas inifrån en själv.

 

Gertrud Gidlund är död. Jag minns hur jag lovade och ville vara med om hon skulle starta en skrivarcirkel igen.

Tanken på att kunna ge ut något på Gidlunds förlag var ju förstås ockå lockande.

 

Det är lite skrämmande ändå. Att ge sig in i det där drömska tillståndet. Verkligheten utanför kan lätt bli så jobbig och otäck. Man kan må så dåligt av att vara inåtvänd.