abrovink

Det blev höst så plötsligt.

Sommaren valde att bara lägga av.

Sommarn dör, sommarn dör, det är därför jag är ledsen i kväll.

 

Lika bra det.

 

Det kokar i mig. Fast det har blivit så mycket kallare.

Jag skulle vilja falla fritt och länge. Svalkas av luftströmmarna.

 

 

Jag bad Hillevi att ta hand om blomman när jag skulle ha semester. Hon gjorde det. Och såg till att någon annan såg till den när hon slutade. Den kanske ska få flytta upp på hyllan igen. Folk brukar slänga jackor och annat skit på det där bordet.

 

Jag har ingen vidare koncentrationsförmåga i dag. Jag är alldeles för osövd.

Har svårt för småprat. Vill bara iaktta. Stänga ute. Titta på typerna på gatan. De knarkskadade, alkohoskadade.

De ler ibland. Men det är som att jag känner deras tunga suckar. De kommer ingenstans. De skulle vara parior även i en ny stad.

 

Jag pratade med Tommy Ander i morse.

 

 

En gång startade han ett band med en annan Tommy. Han som var min far. De vann en popbandstävling i Turbo Folkets hus.

 

 

De var bara 19-åringar på den tiden.

Sedan blev Tommy Ander dansbandstrummis. Han var yrkesmusiker i 18 år och kunde spela fyra, fem timmar per kväll. Han säger att han spelade trummor på allvar i 42 år. Nu gör han det bara ibland.

Han är folkparkschef och har fyllt 66.

 

"Jag är inte gammal, jag har bara levt jävligt länge", säger han också.