abrovink

Uh, den här oron som finns i mig är jobbig. Och längtar jag till eller längtar jag bort?

Semesterveckorna tryter nu. Och jag vill inte ha vardag igen.
Den lediga tiden har varit ovanligt strapatslös. Inte den där vanliga rastlösa åka omkring-tillvaron, för att hålla sig hemifrån.
Men desto mer omtumlande har det varit inombords.

Jag vill ha lugnet nu. Tryggheten.
Kom, kom, kom och hjälp mig samla ihop mina bitar. Släck oron. Men låt glöden vara het.

Fast nu kom det ett samtal. Jag fick förfrågan om att provsjunga för en kammarkör. Det gjorde mig inte direkt lugnare.