abrovink

Jag skriver om Lina Sandell. Ungefär dubbelt så långt som den tillåtna maxlängden. Men det är inte så mycket begränsningar längre. Nyhetschefen kallar det för Tetris-journalistik. Man fyller en sida med vad helst som ramlar in. Det här passar här och det där passar där. Tiden räcker inte längre till eftertanke, planering på längre sikt eller idékläckning.
Så nu får man skriva långt. Så att det fyller bra. Det spelar inte så stor roll vad det är. Fyllnadsmassa.
I bästa fall kan man känna sig lite stolt för att man lyckats kombinera ihop några fina ord.

Men det är ändå rätt kul att skriva om Lina Sandell. Hon levde ett märkligt liv.
Alltid olycklig. Sjuk. Men älskad som barn och så småningom gift med en stormrik man.
Jag undrar om hon var homosexuell. Något har fått mig att tro det.

Jag har faktiskt jätteont i magen.