Varmt, ensamt och tråkigt
Luftkonditioneringen på jobbet fungerar inte. Det brukar den inte göra heller, så jag har en golvfläkt igång som får papper på skrivbordet att virvla emellanåt. Jävla fastighetsägare, det borde bli sänkt hyra.
Undrar om inte i stort sett allt har blivit sämre sedan jag började jobba här. Stämningen, stressen är värre, det är bullrigare, personalen har stadigt minskat i antal, kontrollen försvinner eftersom allt mer sköts från Falun, inga spontanfester, färre skratt, saknade medarbetare, macarna har bytts mot pc...
Kamerorna är bättre, men knappast något annat jag kommer på.
Jag litar inte på alla här. Inte som förr. Jag är på min vakt.
På gatan nedanför bär människor kassar fyllda med öl. De bräker. På fredag ska de ta studenten. Någon har langat åt dem och polisen är inte här i kväll. En tjej halsar Black Tower utanför Handelsbanken. Det är nästan slut i flaskan. Ibland kan tonårsfylla ändå vara rätt underbart. Kanske jag skulle vilja dit igen någon gång. Till tiden då oron och förväntningarna var lika stora. Framtiden var tom. Den skulle fyllas med något annat än onda aningar. Ibland gick det fortfarande att leka livet. Ansvarslösheten och godtrogenheten gick i armkrok. Man kunde knappt ens gissa sig till vad som skulle stå i nästa kapitel.
Bara jag slapp att bli sådär dum, som i den åldern.
Jag antar att studentungarna sitter och krökar i Sveaparken.
Undrar om inte i stort sett allt har blivit sämre sedan jag började jobba här. Stämningen, stressen är värre, det är bullrigare, personalen har stadigt minskat i antal, kontrollen försvinner eftersom allt mer sköts från Falun, inga spontanfester, färre skratt, saknade medarbetare, macarna har bytts mot pc...
Kamerorna är bättre, men knappast något annat jag kommer på.
Jag litar inte på alla här. Inte som förr. Jag är på min vakt.
På gatan nedanför bär människor kassar fyllda med öl. De bräker. På fredag ska de ta studenten. Någon har langat åt dem och polisen är inte här i kväll. En tjej halsar Black Tower utanför Handelsbanken. Det är nästan slut i flaskan. Ibland kan tonårsfylla ändå vara rätt underbart. Kanske jag skulle vilja dit igen någon gång. Till tiden då oron och förväntningarna var lika stora. Framtiden var tom. Den skulle fyllas med något annat än onda aningar. Ibland gick det fortfarande att leka livet. Ansvarslösheten och godtrogenheten gick i armkrok. Man kunde knappt ens gissa sig till vad som skulle stå i nästa kapitel.
Bara jag slapp att bli sådär dum, som i den åldern.
Jag antar att studentungarna sitter och krökar i Sveaparken.
Kommentarer
Trackback
