abrovink

Jösses, vad det går att stressa upp sig för lite krångel. Som att försöka ändra i systemet för lönerapportering till exempel. Så att det blir rätt. Händerna skakar och det bultar i huvudet. Blodtrycket börjar garanterat nå höjder som är direkt ohälsosamma. Inte blir det bättre av att jag har en tid att passa heller.
Fan.
Peace & Love-festival. Det är några jag skulle försöka träffa där också. Försöka hinna med det. Det är också stressande.

Min mest hysteriska kollega ska jobba midsommarhelgen och håller på att planera den tillsammans med den vikarierande nyhetschefen. Skönt att jag slipper vara delaktig.
Jag minns när samma kollega hade jobbat midsommarhelgen för två år sedan. På måndagsmorgonen efter sprang hon in till den då vikarierande nyhetschefen, skrek, kved och stampade sönder ett nummer av tidningen på golvet.
Jag är inte här på måndag. Så jag får inte veta om historien upprepas.
Men jag skulle inte bli förvånad om hon får ett liknande utbrott igen.

Så stressigt det är. Känns svårt att hinna med och kanske inte jag gör det heller.

Det här var faktiskt ingen vidare helg att jobba. Konstiga, krystade grejer att göra, som naturligtvis inte blev bra eller som chefen tänkt sig. En hel sida med kvällsfirande studenter va? Som om de skulle hålla till i stan då. Knappast.
En präst skulle komma med synpunkter på Säters kommunslogan. Men han bara gick undan när jag skulle intervjua honom. Krystat, krystat. Gjorde en extragrej om ett årsmöte och en grej om en föreläsning om symaskinen. All information insamlad på samma ställe, under 90 minuter.
De som läser tidningen ser rimligtvis att sidorna är framtvingade i ren desperation. Soppa kokad på en och samma spik.
Dessutom har det varit datorhaverier under helgen, eftersom nätverket inte funkat.
Nu hinner jag nästan inte med mitt sista kvällsjobb. Så jag tänker strunta i det.

Och så undrar jag om Martin Koch-sällskapets ordförandeklubba är rolig.
Eller om alltihop bara bli löjligt när den där statyetten ska slås i bordet i tid och otid.

I dag tog Sannas lillebror studenten. I strålande solsken och högsommarvärme.
Studentyran, förhoppningarna, upprymdheten och feststämningen lade sig som ett energisprakande skimmer över hela centrala Borlänge.
Men när eftermiddagen skulle börja, var jag tvungen att åka till jobbet.
Jag ska ut och mingla bland studenter och icke-studenter i Hedemora under kvällen. Fylla en sida med något, bara sådär vadsomhelst. Fast jag känner inte för att prata med folk.

Luftkonditioneringen på jobbet fungerar inte. Det brukar den inte göra heller, så jag har en golvfläkt igång som får papper på skrivbordet att virvla emellanåt. Jävla fastighetsägare, det borde bli sänkt hyra.
Undrar om inte i stort sett allt har blivit sämre sedan jag började jobba här. Stämningen, stressen är värre, det är bullrigare, personalen har stadigt minskat i antal, kontrollen försvinner eftersom allt mer sköts från Falun, inga spontanfester, färre skratt, saknade medarbetare, macarna har bytts mot pc...
Kamerorna är bättre, men knappast något annat jag kommer på.

Jag litar inte på alla här. Inte som förr. Jag är på min vakt.

På gatan nedanför bär människor kassar fyllda med öl. De bräker. På fredag ska de ta studenten. Någon har langat åt dem och polisen är inte här i kväll. En tjej halsar Black Tower utanför Handelsbanken. Det är nästan slut i flaskan. Ibland kan tonårsfylla ändå vara rätt underbart. Kanske jag skulle vilja dit igen någon gång. Till tiden då oron och förväntningarna var lika stora. Framtiden var tom. Den skulle fyllas med något annat än onda aningar. Ibland gick det fortfarande att leka livet. Ansvarslösheten och godtrogenheten gick i armkrok. Man kunde knappt ens gissa sig till vad som skulle stå i nästa kapitel.

Bara jag slapp att bli sådär dum, som i den åldern.

Jag antar att studentungarna sitter och krökar i Sveaparken.

Sådan kontrastrik tid. Från förra veckans värme i Florens till den svenska sommaren i Dalarna som på något sätt känns svettigare än den italienska. En bilresa genom större delen av södra Sverige mot ett discosvängande 60-årskalas i Nordansjö. Picknick på en avskild gräsmatta i Stora Tuna.
Nu ska jag plötsligt åka till jobbet.
Där har det hänt saker. En nästankollega har fått hjärtinfarkt i Spanien. Jag har fått lite högre lön. Jag kommer säkert att få leta efter alla tillbehör till kameran som någon använt medan jag varit borta.

En ensam kvällsvecka väntar mig. Den jag helst skulle vilja vara med sover när jag slutar jobba. Jag ska mäta ett balkonggolv, hitta en oljesticka till gräsklipparen, försöka hitta motivation till att springa lite...
Jag tror jag ska köpa en Blossom-tidning och läsa om snabbfastan som både piggar upp, gör en smalare och... vad det nu var.

Ja, ja, det var en rolig fest i alla fall.



Vädret var rätt bra



Jag hittade en spegel på toaletten