abrovink

Skriva fort och långt om ingenting. Förstår inte hur det kan ge så mycket beröm. En text fylld av upprepningar, stavfel och meningar som innehåller onödiga ord. Dessutom ord som inte ens hör hemma där. Som bara glömts att tas bort.

"Sakligt och tydligt lägger sakligt beskriver han en obehaglig verklighet"

Slarv.

Eller en fantastisk mening som säger att:

"Problemet är att det under en övergångstid kommer att bli problem".

Så kan man väl inte skriva heller.

Tar man sig själv på allvar då? Tar man läsarna på allvar? Tar man jobbet på allvar? Tar man personerna man skriver om på allvar?

Och sättet att väva in undertexter: "berättar han med en diskret ton av besvikelse i rösten".

Jag skulle vägra bli intervjuad av någon som skrev sådana saker.

Men ingen annan verkar ju bry sig.