Söndagsstök
Det är rätt stökigt på skrivbordet. Men jag orkar inte ta tag i det nu. Det gör alldeles för ont i huvudet.
Gårdagens flängande har lett till tidningsartiklar och bilder. Nu vill jag inte vara här längre.
Uppvarvningens konsekvenser
Usch vad jag har stressat. Mycket mer än jag behövde. Bara för att hinna ta den här bilden. Och skriva ihop en halvsida. Nu fastnar jag mitt i en rörelse... har plötsligt glömt vad jag höll på att göra... det kommer en konstig tomhet i stället... och så tar det ett antal sekunder... så kan jag fortsätta igen. Och så trycker det förfärligt över bröstet.
Sådana där varningsklockor man brukar läsa om. Så nu skulle jag alltså behöva lugna ner mig. Men hur gör man?
Hemliga polisen
SÄPO ska hit och kontrollera en aula. Beatrice Ask ska tala där nästa vecka. Jag har fått i uppdrag att göra ett jobb om vad SÄPO gör här. Så nu väntar jag på att telefonen ska ringa.
Fast jag blir väl kanske utslängd när jag kommer dit.
Jag har ändå ingen lust att gå ut. Jag har ont i huvudet.
Nostalgi - vad är det egentligen?
Plötsligt kan jag känna doften av de regnvåta cementplattorna i Helenelund. Med små korta ben var det lätt att låta bli att gå på strecken.
Jag minns den rödhåriga killen som tände eld på en hel tändsticksask och lyfte den mot mitt ansikte.
Jag tänker på när jag och Jeanette gömde oss i taggbuskarna på rasten i tvåan. Vi pussades. Vi gjorde en deal: om det någon gång blev möjligt att föda apor i stället för barn, skulle hon göra det och jag skulle vara pappa.
Det känns som hemma. Oväntat.
Men jag vill inte tillbaks. Så då är det nog ingen fara.
Nostalgi: vemodig men njutningsfull längtan hem eller tillbaka till något förlorat (särskilt om längtan till vissa miljöer e.d.) enligt Nationalencyklopedin.
Biiiiiter ihop
Aj.
Kan ingen få mig att tappa hakan.
Allting är så långt borta.
Och jag har inget tålamod.
Tisdagsjobbigt
Pratar i telefon. Väntar. Lyssnar. Ritar. Antecknar. Det går inte så bra.
Nere på Åsgatan går en bylsigt klädd typ och hälsar som på Hitlers tid.
Det är plusgrader och i morse regnade det. Den försvinnande snön blir brunare.
Isfläckiga trottarer med vattenpölar på.
Där kommer två uniformerade poliser gående. Det är en ovanlig syn i den här stan.
Himlen ser ut som i en svartvit film.
Klockan är halv två och jag önskar att jag var någon annanstans.
