Fragment ur ett arbetsliv
Hela atmosfären känns lite bedövande i dag. Från gatan hörs en trubadur sjunga Allan Edwall-sånger. Det är soldisigt ute. I rummet intill hör jag en person försöka prata lustigheter. (Han har förresten lite svårt med tidningsterminologi; han kallar rubrik för överskrift och "ettan" för framsidan. ≈p ) Jag gillar honom inte. Det gör inte hon som tvingas lyssna på honom heller. Fast jag gillar henne. Så det blir tråkigt när hon slutar.
Snart kommer mitt yrkeslivs i särklass mest koleriska kollega. Efter många om och men, måste tilläggas. Hennes psykiska tillstånd skulle nog kunna liknas vid kaos nu. Kan jag tro. Fast det skulle hon aldrig erkänna.
Nytt besked: Hon kommer inte. Och jag är inte det minsta förvånad.
I morgon är jag inte här. Då kommer en vikarie och jag funderar på att spela henne ett spratt.
Fast helst skulle jag vilja sjunga till henne som Elvis: "I'll hold you in my heart, till I can hold you in my arms".
Kommentarer
Trackback
