abrovink

Jag har genomlevt den andra ensamma kvällen av de fem som ingår i kvällsveckan. Av någon anledning är det fysiskt uttröttande och mentalt påfrestande. Rastlöst och oroligt. På gatan står folk vid bankomaten och halsar öl. De åbäkar sig på väg mot krogen och blossar aggressivt på cigaretterna. En av dem har uppkavlade ärmar på sin svarta kavaj. Han bär skrynkliga jeans och magen spänner ut hans lila t-shirt. Det verkar vara en man med självförtroende.

Men hittills är det rätt okej. Var vid en kolmila i går och på en tvåtimmars stadsvandring i Säter i kväll. Den stan har en lång historia så det tar tid, trots att den är så liten.

Okej, de kanske är snygga. Men går de verkligen inte fortare? Måste de ligga och k****a i 80, som en maskinförare vid namn Kenta brukade uttrycka sig, när jag hade mitt första sommarjobb på Stockholms gatukontor. Han använde minst en svordom och minst ett könsord i varje mening... har jag för mig.

De måste vara bra fåfänga de där veteranbilisterna, som krypkör genom stan och precis i mitten på den enkelriktade gatan. Eller gör de det för att jävlas extra med lättstressade typer som jag?

Jag vet en som tycker att strumpor i sandaler är... ja, kanske det fulaste som finns. Det är nog därför som jag också börjat upptäcka sådant överallt. Får lust att peka, där, där, där! Fel, fel, fel! Likadant är det med gula bilar. Jag håller på att slå någon varje gång jag ser en.

Hon ger så starka intryck. Eller ska det heta avtryck? Vad brydde jag mig om gula bilar förr...

Ja, okej. Jag är väl verkligen anti-raggarkultur hela jag. Särskilt Eddie Meduza-falangen (fascinerande man förresten, det finns en mycket bra dokumentär gjord av P1 som rekommenderas skarpt). Men jag kan inte låta bli att vara lite förtjust i Nostalgidagarna som pågår i Säter. Mycket är förstås fint, välvårdat och exklusivt. Fast det är nog det där lite taffliga som jag charmas mest av. Illaspelande band med för mycket attityd. Någon som försökt men inte lyckats hela vägen.

Fast moppetrion på skolgården var snygg. Dessutom är det för det mesta kul att prata med entusiaster.

Jag har jobbat så länge i Hedemora. Men fortfarande frågar folk om jag är ny. Och nytt verkar inte gå hem i stan. För i Hedemora heter det mesta något med "gamla" som prefix. Det känns så i alla fall. Jag sitter ju i gamla Konsumrestaurangen, som också är gamla Försäkringskassan och tidningens numera sålda hus kallas väl gamla Södran antar jag.

Frågar man vart någonting ligger blir svaret: vid gamla Hemköp mitt emot gamla Posten, eller något i den stilen.

00-talets mord börjar falla i glömska. Så nu är Hedemora nästan bara känt för sitt gatukök. För det är där man "får pommes frites i skokartonger" (enligt Mathias J som bor i Sofo).

En del av stans profiler får öknamn. Här är en liten lista:

• Skruven
• Kilen
• Hingsten
• Sulan
• Fiskhandlarn
• Haggis-Nilsson
• Den rockande antilopen
• Almanackan
• Höjdpissarn
• Knäcken
• Hajen
• Hästen

Jag har ringt men ingen svarar. Sör-Anders påstås vara Hedemoras första rockare. Det är meningen att jag ska försöka få honom att ställa upp på en intervju. Fast jag har blivit varnad. Det ska vara en riktig surgubbe. Men om han får prata om sig själv så kanske...

Men låter det här så rockigt egentligen?