abrovink

Som om det vore inbyggt i mig ju. Kvällsveckan börjar. Jag blir medveten om att det går att vända på dygnet. Sova på förmiddagarna, vara vaken de ensamma timmarna om nätterna. Bli otäckt asocial. Just det som jag är så rädd för... fan också.
Jag får försöka prata med katterna.