abrovink

En del av ens identitet hänger väl ihop med ens profession. Men när man inte längre har något yrke. Hur blir det då?

Jag har inte varit journalist på sju år. Men jag klamrar mig fortfarande fast i journalistförbundet. 

Känns som att jag har fuskat mig runt som kommunikatör. Men jag har ju ändå varit anställd som det. Jag har gjort kommunikationsplaner. Jobbat både operativt och strategiskt med kommunikation. Jag har ingen examen från något media och kommunikationsprogram. Fast jag har gått en kortare utbildning. 

Jag tog en kort väg in i tidningsbranschen också. Men där var jag i alla fall i 16 år. 

På tisdag vet jag om jag ska bli webbredaktör igen. Jo jag har utbildat mig till det med. En termin på distans och en strategisk fördjupningskurs. 

Men jag vet faktiskt inte om jag kan säga att jag har något direkt yrke. 

Man kan ju plugga ihop en ingenjörsexamen, eller vara civilekonom. Men man kan inte visa upp poäng som säger att man är en duglig journalist. Eller redaktör. Eller kommunikatör. 

Kanske det är lättare att tappa den identiteten då? Och det finns för många av oss. 

Karriärsbyte. Så kallas det inom Arbetsförmedlingen tror jag. Tänkte försöka. Jag vet inte om jag kommer in förrän i mitten av november. Och jag vet inte vad det kommer att bli av mig då. Jag har väl ett hum om vad en processtekniker gör. Det blir i alla fall något helt annat. Om det nu blir. 

Jag kommer att få nya böcker i morgon. Men jag funderar på att läsa lite i den här ändå. Har för mig att det är min favorit av hennes böcker. Fast den är obehaglig. Jag tror att jag känner igen mig och min egen barndoms upplevelser. Det där att Aliide upprepar fraser. Och andra saker hon gör. 

Nästan ingen av Marre Kandres böcker är någon lättsam läsning. Skulle vara Djävulen och Gud då. Tror jag har alla utom en. Och jag var liksom uppslukad av dem för sisådär 15 år sedan. 

Glömmer bort den här bloggen. Varför jag nu försket hålla liv i den iblandvet jag inte heller. 

Det kom en skiva i brevlådan i dag. Hittade den hos en irländare på discogs. Fem euro och så tre euro i frakt. 

Första gången jag var i Nashville 2007 bodde vi på samma hotell som Sunny Sweeney. Vi åt typ frukost samtidigt och sa hello. Det var hennes genombrottsår och jag såg henne uppträda fyra gånger den veckan. 

Jag köpte aldrig skivan utan en massa annat. Laddade ner låtar nätet sedan, som finns på en hårddisk. 

Just den skivan har aldrig funnits på Spotify. Min favoritlåt finns bara i taffligt filmad liveversion på Youtube. 

Men nu har jag letat på ett ex. Sunny blev väl aldrig jättestor. Fast hon kom med en ny skiva för mågon vecka sedan. Den finns på Spotify.