Nere för räkning ännu en gång - byråkratins slagpåse
Ännu en vecka på sjukhus. Akutkirurgisk trauma-avdelning.
Antibiotikan biter inte. Jag har haft feber som kommit och gått i tre veckor. Över 40 grader ibland. Trots febernedsättande tabletter i maxdos.
Om det inte vänder åt rätt håll måste jag tillbaka till akuten. Gå igenom proceduren ännu en gång.
Förra fredagen började jag på närakuten, som remitterade mig till akuten på Danderyds sjukhus, som skickade mig med rullstolstransport till Huddinge sjukhus.
Det verkar inte som att de hittat rätt behandling. Så det blir väl nya blododlingar och ultraljud där de ska se om det går att dränera de vätskefyllda blåsorna.
Det gör ont att bli stucken i magen även med bedövning. Men hellre en fin nål än att de ska lirka in en slang förstås.
Allt är satt på paus nu… eller borde så vara. Sönderbyråkratiserade Arbetsförmedlingen kräver intyg på egna blanketter. Annars stryper de den aktivitetsersättning som jag är beviljad året ut.
Så alltför sjuk får man inte vara. Man måste orka sitta i deras telefonköer, prata med en handläggare som förmodligen inte kan ett skit förutom ramsorna de läser upp från något styrdokument. Sedan kontakta sjukhuset, förklara läget, be att någon läkare
ägnar ännu mer tid till meningslös administration för att jag inte ska blöda alltför mycket pengar också.
Så det där kommer jag att ligga och tänka på tills det är dags att ta itu med eländet på måndag.
Arbetsförmedlingen har ALDRIG hjälpt mig att få ett jobb. Det är en kontrollapparat värdig en gammal öststat. Jobbhjälp ska i stället skötas av privata företag som gör så lite de kan för så mycket pengar som möjligt. Det har äcklen som sitter och
tar upp riksdagsplatser bestämt.
