Vintervitt och instängd
Det kom en massa snö. Ligger inte kvar så länge. Men rätt otrevligt väder att vara ute i. Det har liksom yrt omkring. Så jag har hållit mig inomhus.
Måste ha gått två veckor eller något sedan jag var på jobbet. Man blir konstig av att sitta hemma så här. Men jag längtar inte till kaoset i corona-staben heller. Kanske det är bättre nu.
Förr eller senare får jag ju ett pass där. Kanske även under påskhelgen. Inget vidare roligt. Inte ens när jag tånker på extrainkomsten känns det det minsta roligt.
Gå och gå och gå och vänta på att något ska hända, förändras och ta slut någon gång.
Köper Liv-Marits skiva
Marit rear ut sin LP-skiva.
Eftersom jag inte har den så slår jag väl till.
Borde väl ha köpt den när den kom. Men jag fastnade aldrig för den då.
Har hon också förlorat en massa jobb på grund av covid-19? Så att hon nu får sitta och signera sitt lager av LP-skivor och sälja till så lågt pris?
Förr hade jag månadsabbonnemang, hon gav ut låtar, videor, texter, bilder digitalt då skivförsäljningen dalade i och med Pirate Bay och sådant. Har väl fortfarande kvar det där på en hårddisk förstås. Videon till duetten med Tityo är oförglömlig.
Mejlade några gånger med Marit när hon var krönikör på tidningen jag jobade på.
För länge, länge sedan.
En förändrad värld
Jobbar hemifrån. Det är liksom det nya.
Om man inte blir inkallad till staben som sysslar med corona-info. Då är det ett konferensrum på en våning som saknar namn och skyltar och där dörrarna hålls låsta som gäller.
Ingen vidare tillvaro det här.
Allt bara hände.
Och nu ska företagen få statligt stöd. Även de stora va? De som ger aktieutdelningar till sina ägare. Fan om de gör det och samtidigt tar emot krisstöd. Som skattebetalarna får stå för. Men det skulle inte förvåna mig. Bankerna borde få betala tillbaka
stödet de fick under förra finanskrisen. Det skulle finnas ett sådant villkor.
Virus, virus, virus...
Tråkigt. Det hade ju passat perfekt att slinka förbi där efter jobbet.
Allt hamnar liksom i skymundan på grund av det där viruset.
Ingen pratar knappt om annat.
Oppositionspolitiker försöker tillskansa sig billga fulpoäng genom att kasta skit på regeringen.
Folk verkar tro att myndigheterna ljuger och undanhåller information, som i Kina typ.
Media anklagas för att piska upp katastrofstämningen. Jag tycker att det är rätt sansat.
Läser roliga inlägg om att nu är det minsann ingen som ropar att Carema, Attendo, Kry och de andra ska lösa problemet. Nej, blir det skarpt läge är det till statens famn de söker sig.
Skönt att det är helg snart. Så man kan få gömma sig från omvärlden ett tag.
Tröttsamt är det
Alltså, jag orkar snart inte längre.
Så mycket dumhet det finns på facebook. Alla som inte röstar på SD är "kommunist horor". Och själva har de inte ens lyckats lära sig sitt modersmål ordentligt. Undrar vad de jobbar med? Och vad de inbillar sig ska bli så bra vid ett maktskifte?
Man får ju skämmas för att vara svensk nuförtiden.
Kontraktet
Jag skrev på ett nytt kontrakt. Tre månader till.
Bra att kunna skjuta upp jobbsökarångesten några månader.
Det är ju roligt att de vill ha mig kvar. Och att det gick. Trots att det är obevekligt anställningsstopp.
Jag har inte haft semester sedan 2016. Fast 2017 fick jag semestern utbetald i pengar förstås.
Nu lär det väl bli ett par veckor i alla fall.
Den här vintern har varit rätt kass, klimatmåssigt. Det kan lika gärna bli vår nu.
