abrovink

Ett dagis är ute och går. 

När jag gick på dagis satte de på oss selar när vi skulle gå någonstans, till typ vattentornet. 

Jag hatade det. Förnedrande att gå i koppel. 

Nu går de på rad och håller i ett rep. Med västar i färgerna rosa och orange. 

Undrar vart de ska på den långa snålblåsiga bullriga gatan?

Det kanske är någon sportlovsaktivitet. 

Det är tisdag, klockan är 09:22 och jag har inte sovit särakilt bra. Skulle vilja gå ut jag med. Så huvudet blir lite klarare. 

Ska till replokalen i kväll. Så jag var tvungen att släpa på det här åbäket i morgonrusningen. Det var inget vidare. 

Och persiennerna åker ner här, trots att det är mulet. Det är heller inget vidare. 

En känsla av instängdhet. 

De åker inte ner när solen sticker en i ögonen och gör skärmen oläsbar. 

Det är den 19 februari. Jag har mindre än halva tiden kvar att jobba här.

I dag blåser det inte så jag skulle vilja gå ut. Så jag inte känner mig så sömnig. 

Behöver köpa öronproppar. Glömde ta med dem i morse. 

Lunchpromenaden får väl bli till apoteket då. 

Nu sätter hon en böteslapp på bilen som står i backen. 

Lovely Rita meter maid. Tror det kan vara ett rätt bra jobb. Om det är fint väder. Lågintensiv motion hela dagen. Aldrig stå still på en och samma plats. Dessutom jobbar de i par nuförtiden. Även om man kanske går på varsin sida av gatan är det ändå någon att prata med emellanåt. Det lär ju finnas en del annat att titta på också. Människor som beter sig underligt, mystiska bilar, små uppklistrade flyers. 

Det är nära sjukhuset här. Sirener hörs ganska ofta. Som småstadsjournalist blir man lätt yrkesskadad. Blir på helspänn av sådana ljud och får gamla telefonnummer till polisen och pressjouren på SOS i huvudet. 

Men det kanske går över någon gång. 

Jag gick och tittade ner i papperskorgar på gatorna för att se om de var fulla, flera år efter att jag slutat jobba med gaturenhållning. 

Det gör jag inte längre. 

Tisdag i dag. Helgen bara försvann som ett poff. Var i alla fall på Liljevalchs vårsalong. 

Usch vad det blåser. Lunchpromenaderna är mest osköna nuförtiden. 

Kaffefläckarna på mattan är fortfarande ett samtalsämne. "Det var tydligen något som hände i fredags". 

Jag vet vem hon är. Men jag säger inget. Jag gillar henne. Fast jag skulle inte säga något om jag inte gjorde det heller. 

Börjar kolla facebookgruppen Jobbtips inom kommunikation igen. 

Är ju snart halvvägs igenom det här vikariatet. 

Jag hatar att söka jobb. 

Jag hatar att behöva gå på intervjuer. 

Det var alldeles för många intervjuer förra året. 

Tappade räkningen. 

Egentligen borde jag antecknat dem. 

Gjorde det i och för sig, i rapporterna till Arbetsförmedlingen.

Men de är väl borta nu. Jag är inte längre inskriven där. 

Skönt om jag slapp det framöver. Någon som bara kommer och säger: hej, vi vill att du kommer och jobbar med oss. 

Hon fick visst inte bort kaffefläckarna från mattan. 

Personen som har förtur till prioplatsen kom. 

Men va... nej, det här måste hänt i fredags! Jag lägger min ståmatta över. 

(Viskande) "Fuck!"

(Viskande)"Kuken!"

Hon spillde ut kaffemuggen. Över skrivbordet.  Och på heltäckningsmattan. Vid en av de platserna som är prioriterade. Där en som har särskilda skäl har rätt att sitta. 

Fast den människan är inte här i dag så... och det är en bra plats. 

Hon gick till städvagnen och hämtade något skurnedel och en trasa. 

"Jag vill ju inte att det ska bli någon fläck, att det ska synas liksom". 

Hon lyckades utplåna spåren. 

Jag ser framför mig hur den andra personen kommit  på måndag och:

"Men va i he..."

😂😂😂

Det har blivit ljusare på morgnarna nu. Jag har snart jobbat en månad på Kungsholmen och tre månader totalt. Bara fyra månader kvar alltså. 

Dags att börja söka jobb. Blä. Fy fan. 

Jag började sjunga med en kör i går. I Hjorthagens kyrka. Och bandet Jesper Klein ska ha en spelning på Snotty Seaside den 8 april. Jag måste börja öva flitigare på låtarna. Det är ju inte så långt dit. 

Kören är bra för att hålla rösten igång. Vi ska sjunga på en mässa i slutet av mars. Alla verkar ha hur mycket körerfarenhet som helst så det är tur att jag fått fart på notläsandet. För ingenting hade jag sjungit förut. Och vi skulle få svårare stycken framöver.