abrovink

Lauren Gillis heter hon egentligen. Hon var i Nashville ett tag, men har flyttat hem till Edmonton. 

Hon var bara 20 när hon kom med sitt debutalbum. Sedan blev det inget mer. Förrän i år. 

Nu är hon 25. Jag har tänkt att hon någon gång borde komma till Sverige. Jag brukar skriva det som önskemål när arrangörerna vill ha tips. 

Det är ju i så fall inte första gången en kanadensisk country/canadiana-artist dyker upp. The Deep Dark Woods, Lindi Ortega, som ett tag hade en svensk pojkvän... fast nu har hon också flyttat från Nashville till Kanada, gift sig med en mustasch-man i stetsonhatt. 

Skulle säga upp abonnemanget hos comhem. 

Tre månader ska det ta.

Det borde vara olagligt. 

De skickar räkning för en månad i taget. Då borde uppsägningstiden vara den samma. 

Har aldrig gillat comhem men bor i ett "comhem-hus", så det finns inget alternativ. 16 kanaler ingår i månadsavgiften för min lägenhet, så föreningen har väl gjort någon deal med comhem någon gång. 

Om jag hade gått på något årsmöte skulle jag föreslå att skicka ut comhem och ansluta till Falu stadsnät i stället. 

Comhem ringer till mig också och vill pracka på mig allt möjligt. Tycker lite synd om de som ringer upp och försöker vara artig i telefonen (om jag får för mig att svara). Men att jag påpekar att jag inte vill bli uppringd skiter de i. 

Så blev det till slut min tur att få komma ut ur den där bubblan. 

Ett växande orosmoln som plötsligt skingras...

I sju månader ska jag vara webbredaktör på Vårdgivarguiden. Inget bemanningsbolag inblandat, anställd direkt av Region Stockholm med skälig lön och bättre anställningsvillkor. 

Sedan är det sommar. Undrar om de behöver någon vikarie då också?

Hon sa så. 

Efter att hon bett mig att ge namn på två referenspersoner. 

Så jag gjorde det. 

Tänkte att det kanske var bra att förvarna referenspersonerna också. 

Det var tydligen en bra intervju i dag med då. Och, visst, de var trevliga och lätta att prata med. I måndags lät det ju som om det skulle kunna dra ut på tiden. Men nu går allt plötsligt väldigt fort. Intervju ett och två avklarade på fyra dagar och nästa steg är alltså två telefonsamtal 😬

Jag minns inte ens hur långt det här (föräldra)vikariatet är. Det är ju jättelängesedan jag sökte det där jobbet. Vågade inte fråga om det heller. 

Och inte törs jag räkna med något. Bara hoppas på att tio månaders vånda kanske snart äntligen är över. 

Ja... jag vill ju verkligen ha ett jobb. Så jag kommer gärna. 

Fast... nä, jag vill inte gå dit. 

Bli bedömd, utfrågad, försöka lista ut de tänkbara frågorna och vad jag i så fall ska svara och hur. Se dem i ögonen, men inte för länge. Koncentrera sig på att ha ett lagom fast handslag och diskret hinna torka av handen mot byxorna innan. Hitta infallsvinklar på saker de säger. Se glad ut. 

Och efteråt... mentalt förbereda sig på att bli den som inte fick jobbet. 

Jag borde väl vara luttrad nu efter så många gånger. Men det vänder sig i magen bara jag tänker på det. 

Skulle behöva det där flytet. Som i sången. Den som var en hit i mellanstadiet. 

Om det kunde bli som det ska. 

https://youtu.be/xwxZngjU-Lg

Usch vad jag får lite gjort. Klockan är redan halv fyra. 

Bokat in en anställningsintervju, löst korsord, surfat, åkt en sväng ner på stan, köpt en trådrulle, sytt i en byxknapp...

Är det allt jag hinner på en dag?

I går skrev jag en presstext till kören, sökte jobb, åkte till Borlänge för att leta guldattiraljer... sedan hade den dagen gått. 

Ungefär som på 90-talet, då jag var sjukskriven, år efter år. 

Tänk om man bara kunde lägga sig och sova så där. 

Om sex dagar har kören jubileumskonsert så jag borde öva flitigt nu. 

Sökte ett par jobb, fått telefonsamtal om ett jag inte fick och scrollade senaste annonserna hos rekryterarna. 

Så det behöver jag inte bry mig mer om i dag. 

Skulle nog helst sova faktiskt. Det är ju så svårt om nätterna. 

Men solen skiner ute. 

Det är väl där man skulle vara. 

Vet inte vad jag höll på med. Hade keps på huvudet. Flackade nog med blicken. Inte tillräckligt orakad för att det gråa skulle synas.   

Det har brukat hända lite då och då, även i medelåldern. Men inte sedan förra året tror jag. Fast jösses, fråga en så gammal människa  "kan jag få se din legitimation?", en som bara ska köpa en vinflaska till lill-lördagen.