Som på 80-talet
Pojkrumsstereo.
Tänk att det skulle bli så vid min ålder.
Jag har börjat fjärde arbetsveckan. Har fortfarande inte fått någon telefon. Men det tar tid på den där myndigheten.
Mot slutet av veckan borde jag få koderna, så att jag kan hämta ut mitt passerkort.
Då kan jag lämna tillbaka det där tillfälliga jag fått av de trevliga receptionisterna.
En julfest ska hinnas med den här veckan också. Känner väl bara chefen och en till, men det får väl gå.
Alla de andra väljer att göra något annat i stället.
Nu är det nog på riktigt
Oj. Nu blev det allvar, så här i början av tredje veckan. Plötsligt är jag redaktör för flera hundra sidor.
BVC, barnmorskor och mödravård ska vara mitt ansvar. De personerna är tydligen inte alltid så lätta att tas med 🤔
Och ute är det kolsvart fast det fortfarande är eftermiddag. Längtar inte dit.
Det behövs rejäla gummisulor nu
November. Blöta fötter. Jag var tvungen att köpa nya skor. Det regnar och blåser och är mulet nästan jämt.
Ingen rolig månad. Särskilt inte på morgnarna.
Nu kan jag ju inte sova tills det blir ljust längre.
Förstår de pensionärer som väljer att bo i Spanien på vinterhalvåret. De som kan.
Snö finns det ju där också. För den som skulle vilja ta en skidhelg uppe i bergen.
Ändå skönt med en vinter utan bilkörning på hala landsvägar. Fast de där pendeltågen... är väl inte så pålitliga förstås.
Sista dagen första veckan
Går fortfarande runt och tittar efter den där katten som inte finns.
I dag är det fredag och min första arbetsvecka går mot sitt slut. Och nu har jag fått ett riktigt kontrakt. Väntar bara på att då ett riktigt passerkort och en telefon också.
Fredag verkar vara jobba hemma-dag här. Men en av de som heter Anna har kommit tillbaka efter semester i Tokyo.
För tillfället finns inget för mig att göra. Så jag torrsimmar väl lite. Plockar ihop några sidor i testversionen.
Tror jag går förbi en skivaffär innan jag åker hem.
Adios amigo
Katten kom till veterinären strax före klockan fyra på morgonen. Ända borta i Bagarmossen.
Läskigt, han somnade med ögonen öppna efter första injektionen.
Han stängde dem aldrig.
Efter den andra injektionen hade hjärtat slutat slå.
Han hade blivit sämre igen. På söndagskvällen blev han andfådd. Några timmar senare kunde han inte gå längre. Han ville ut.
Nu ska han kremeras. Askan kommer att spridas i en minneslund utanför Enköping.
Kosmos blev 16 år hade kommit halvvägs på sitt sjuttonde.
I morgon ska jag gå till jobbet. Hoppas på en mjukstart. Behöver kontakta arbetsförmedlingen. Men när jag ringer mitt snabbspår är det enda beskedet att personen inte är anträffbar. Den vanliga vägen får jag plats 106 i kön. Sist hade jag plats 66 och
då tog det en timme och en kvart.
Jävla måndag.
