abrovink

Vilken tjusig kör jag är med i. 

Mors dag-konsert i dag på Murbo Annas. Fullsatt. 

Träffade en gammal kollega från Trafikverket. Han sa att vi lät väldigt bra, trots uppsynen. 

Och önskade mig lycka till inför de kommande två intervjuerna. 

Jag vill inte på några villkor sluta i kören. Men jag blir alltmer förberedd på att göra det. 

Om jag får fyra intervjuer i Stockholm på en månad, men inte en enda i Dalarna lutar det ju åt ett visst håll. 

Sådana här böcker gillar jag. Inga tveksamheter, bara raka instruktioner: så här gör man (och gör inte så här). 

Dessutom finns en uppslagsdel med html-koder, kortkommandon, skrivregler, checklistor och ett kapitel med juridik. 

Finns ett avsnitt om att skriva platsannonser. Det borde alla HR-människor läsa. Så ledsamt med fantasilösa, klyschiga, låååånga annonstexter. 

Jag har kommit en bit på väg. 

Men nog är det roligare att gå kurser med andra och ha en lärare som går att prata med. 

Måste läsa på om innebandyförbundet också. Och tänka ut vad jag ska svara när de frågar varför jag vill jobba där. 

Men jag har fram till tisdag på mig. 

Sist jag hade tre anställningsintervjuer på en och samma månad så fick jag ju faktiskt ett jobb. Fast då var det intervjuer tre dagar i rad förstås. 

Svenska innebandyförbundet. Sökte jobbet i förrgår lite slentrianmässigt. Tänkte att möjligheterna att de väljer mig är ändå små. 

Långt kvar på ansökningstiden också. Och så ringer de redan nu 😳

Jag måste ha lyckats med någon formulering då. 

Och så är det nog bra att söka så fort jobbet dyker upp. Eller vänta till slutet. 

Jaja. De ringer väl igen i morgon kanske. 

Jag får väl säga att jag är från den första generationen som växte upp med innebandy. Då det spelades i skolan, i klasslag och hur det blev en folksport och en elitsport där finalerna spelas på de stora arenorna. 

Egentligen är jag inte så intresserad av själva sporten. Men innebandykulturen är spännande, en bollsport som till och med är hyfsat jämställd. 

Gruppsykologi för projektledare. 

Frågor på det?

Det går sakta framåt, börjar närma mig halvvägs. Fast det är rätt ytliga kunskaper. I alla fall blir det något att skriva in i cv:t. Lär mig lite nya termer jag kan slänga mig med på intervjuer och i ansökningsbrev. 

Usch vad trött jag blev. 

Var på anställningsinterju hos ett fastighetsbolag i förorten. 

Sedan löste jag korsord. 

Och sökte fyra andra jobb. 

Nu känns det som att jag skulle kunna somna. 

Perfekt väder för att springa. 

Men jag har ont i fötterna sedan körhelgen. 

Så jag väntar väl någon dag. 

Konsertblommorna börjar sloka. Om två veckor är det konsert igen. Och om tre veckor ännu en. Sedan är det sommar. 

Ska packa ihop för en vecka på annan ort. Skulle behöva åka hem och hämta grejer. 

Fast jag drar mig för det. 

Trafiknykterhetens dag. Det vimlar av poliskontroller. 

Jag har fortfarande inte bytt lampan på min bil. Om de ser det får jag väl böter, det har ju gått två veckor sedan det påpekades på besiktningen. Men de kanske inte bryr sig om sådant i dag. Bara låter folk visa körkort och blåsa. 

Kaffe. Kaffe. 

Ska gå ut och byta däck. 

Men jag drar mig för det. 

Tar en kopp till. 

Det är redan mitten av maj. 

Allt blir så konstigt efter vårshowen. 

Tomrum. 

Måste söka jobb igen, det börjar bli bråttom. 

För på sommaren är det inte mycket annonser. 

Och jag måste göra klart utbildningen. 

Och i övermorgon är det anställningsintervju igen. 

Ja, jag ska starta datorn. Ska söka jobb och jag behöver fortsätta med min kurs. 

Det är inte så många timmar kvar tills det är dags att åka till kören igen. 

Men jag kom av mig lite. 

Jag måste boka av speeddejtingintervjun med Manpower på torsdag. 

För jag ska på en annan intervju då. A4 som jag verkar göra artiklar och webb-tv till olika tidningar. 

Skulle just göra det, men så ringde det en Kicki någonting, från något som jag heller inte hörde. Jag hade sökt jobb där som kommunikatör i alla fall. 

Jodå, visst ville jag gärna komma på intervju där också. Visste inte ens vad det var för veckodag, men det blev tydligen om exakt en vecka. Och det är ju bra. Dyrt att åka om jag inte vill krångla och låta arbetsförmedligen boka resan åt mig. Det går ju eftersom jag får ett bekräftelsemejl i god tid den här gången. 

Från och med i morgon repar vi fyra timmar per kväll. 

Enda gången som arbetslösheten är bra. 

Och i tidningen har de satt min text på nyhetsplats, utan att knappt ändra ett ord. 

Det är väl skönt när någon gör jobbet åt dem. 

Och jag kan uppenbarligen skriva content.