abrovink

Vilket hundliv det har varit. 

Och så tyst allting blir efteråt. 

Lite väl tomt. 

Blir väl skönt att åka härifrån nu. 

Mot ett nytt år. 

Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till. 

Hittade en sparad mapp som jag lagt över i en (nyare) dator, av någon anledning. 

Osorterade gamla mobilbilder och filmklipp. 

Där fanns en sekvens när min då stora kärlek tillsammans med min nu närapå granne, sjunger gamarnas sång. 

Det är en bra bit in i festen och det låter... eh... inte så samstämt. 

Och jag minns att jag lovade att aldrig dela den filmen, så det tänker jag inte göra nu heller. 

Men jag tänkte på gamarna. Och på förhållanden. 

I början när fascinationen av den andra är så omättlig (från båda håll då, tänker jag nu) och man turas om att sitta där som en förväntansfull hund - berätta mer, berätta mer....

Sedan går det veckor, månader och kanske mer än så. 

När vetskapen om varandra kommit till examensnivå. 

När forntiden är avklarad och framtiden ska ta vid. 

Det är då det börjar:

- Vad ska vi hitta på?

- Vet int’, hitt på nåt. 

Vad är det för datum egentligen? 19 december?

Hopplöst sömnlösa nätter. Är inne på min tredje arbetslösa vecka. Och nu värker axeln, ryggen, hur jag än vänder och vrider mig om. 

Jag måste göra något åt min situation. 

Andy Warhol-utställningen på Moderna museet hade jag väntat mig mer av. Pepparkakshustävlingen var också bättre förra året. Fler bidrag och mer fantasi. 

Men några praktverk fanns det förstås. 

Ute är det alldeles lagom med snö. Knappt en decimeter. Jag är less på snö sedan förra vintern. Så kan gärna få hålla sig på den här nivån. 

Svårt att sova. 

Ligger liksom och väntar på att morgon-tv:n ska börja så att det går att lägga sig i soffan och ha något bakgrundsljud att lyssna till. 

Vi har haft julkonsert. Utsåld långt i förvåg. 650 i publiken. Nästa år har vi nog två konserter. 

I dag får väl bli en jobbsökardag. Kommer inte att vilja gå ut i slasket. Fast jag skulle verkligen behöva röra på mig. Börja träna min hjärna igen.