abrovink

Mikael Ramel spelar på Musikens hus. 

Då vill man ju inte vara trött. 

Är det din bil, frågade han?

Står den här?

Sedan tittade han in i den, kommenterade vad som låg i sätet, på golvet...

Han flyttade knappt på sig när jag skulle åka. 

Ytterst obehaglig typ. 

Åh, overklighetskänslor. Det är inget vidare.

Undrar varför.

Som när man betraktar allt utifrån. Lite som en dröm. Och saker händer utan att de går att påverka.

Så där som det kunde vara för 20 år sedan.

 

Men jag har ju sovit i tre dagar, typ. Knappt ätit något. 

Och när jag blev kryare, gick det inte att sova på nätterna eftersom jag sovit för mycket innan.

Och så blir jag trött och förvirrad på dagarna.

Och så känner jag att magen inte längre gör ont, och jag borde kunna äta annat än slät soppa. 

Men ack, vad man kan lura sig, för så fort jag stoppar i mig något tuggbart börjar det komma tillbaka.

Fast det är svårt när man känner sig hungrig och inte ens vill tänka på nyponsoppa...

 

I dag var jag hemma hos Håkan innan vi åkte till kören. Slät potatissoppa serverades, passade perfekt för mig ju, som trots allt hade ätit en burk Heinz Baked Beans innan på dagen. Och efter kören, den halva portionen linssoppan som var kvar, vilken magen inte gillade i förrgår.

 

Det kan ju vara det också, fem dagar av fasta och halvfasta, som gör att jag känner mig lite förvirrad. Hungrig men ändå inte sugen på att äta något.

Jag skulle börja träna den här veckan och nu är febern borta, så det är bara att sätta igång.

Men, jag känner mig svimfärdig för ingenting ju.

Allt kom verkligen oväntat och överraskade mig på fredagsmorgonen. Liknande magproblem har jag inte haft sedan jag slutade jobba.

 

Och i morgon ringer Arbetsförmedlingen. Har fått ett standardvälkomstmejl, som dock är mest än kravspecifikation.

Så jag svarar plikskyldigast på frågorna.

Men jag har fått ett mejl från ett rekryteringsföretag där jag anmälde mig i somras (men inte har uppdaterat något, så jag borde ligga långt ner på listan av aktiva sökande), där jag tipsas om att söka en tjänst som väl mina meriter inte riktigt lever upp till, enligt önskemålen.

Men, det kan ju vara så att de behöver någon som kan börja jobba på en gång, i princip. Då kan det vara bra att ligga högt i rekryteringsföretagens listor, har jag fått veta från min kontakt på Trygghetsrådet.

Så jag ska söka som webbredaktör i Huddinge kommun, 4-6 månader, med chans till förlängning.

 

Det skulle ju vara rätt sjukt: "Hej, vi hittade ditt cv i vår databas och hoppas att du vill söka det här jobbet" och jag till och med skulle få det. Alltså, jag skulle ju känna mig som Alexander Lukas. 

Men, men, det är knappast något att hoppas på. Fast att de ändå hittat mig i sin lista, trots att jag inte gjort något aktivt sedan jag registrerade mig i början av juli, ger ju ändå hopp.

Jag ska uppdatera mitt cv hos alla de där företagen i veckan, för rätt som det är kan de ju uppenbarligen höra av sig.

 

Och nu borde det vara läggdags. Men jag är rädd för en ännu en sömnlös natt med hjärtklappning, som gör att jag ändå är en zombie hela dagen. Så jag sitter väl uppe en stund till...

I dag satt jag och våndades över att en arbetsförmedlare skulle ringa.

Det skulle ske klockan 14.

Men det ringde ju aldrig.

Jag loggade in på "Min sida" på arbetsförmedlingen.

Och såg, att det är ju inte förrän nästa onsdag.

Ska det alltså dröja två veckor innan man får en första kontakt.

Men arbetsförmedlingen har väl alltid mest varit ett dåligt skämt.

Åtminstone under mina arbetsföra år.

Fast numera är de ett kontrollorgan, man ska tydligen rapportera alla sina jobbsökaraktiviteter och de ska vara tilläckligt många. Annars rapporterar de till A-kassan så att de sänker ens ersättning.

Men de kollar aldrig upp något, så det är bara att ljuga ihop något, har jag fått höra.

Vad är det för en myndighet? Jag har inget förtroende för Arbetsförmedlingen, har aldrig hört om någon som fått jobb via dem och tycker att den myndigheten ska avvecklas. Så kan de skapa en ny, som förhoppningsvis fungerar i stället.

 

Det här har verkligen varit en ångestdag. Av någon anledning. Och jag fick plötsligt ett utbetalningskort på 2 200 kronor, någon sorts avgångsersättning från Trygghetsrådet. 

Tack, tack. Inte för att jag är i behov av pengar direkt. Men jag kanske blir i framtiden, så det är ju bara att samla dem på hög.

Fast jag åkte till skivbörsen, måste komma ut, i väg och muntra upp mig med något.

Ja, det var ju en blandning som vanligt, konstaterade Roger i kassan. Hade egentligen velat köpa sju skivor, men jag fick nöja mig med fyra. Så jag lämnade kvar två Fleetwood Mac ocn en Kinks-skiva (en av få som saknas i min hylla).

Jag valde nog fel. Skulle inte ha köpt Byrds-skivan med demolåtar. Kunde tagit någon av de andra i stället.

Men Laura Lee, utgiven på Hot Wax 1972, var svängig soul och vilken häftigt raspig röst!

Hawkey Franzén, kanske jag inte kommer att lyssna på så mycket. Men den var helt okej och han är en intressant figur.

Och så Johnny Winter, till slut. Han är ju bra, även om jag hört bättre än "Second Winter".

Man blir ändå lite gladare av skivor.