En helg i Stockholm och dagarna går
Skriv inläggstext
Ja inte blir det mycket bloggande nuförtiden. Fast det händer ju saker.
Jag var på 40-årskalas hos Jesper. Oj, vilken lägenhet de har nu på 94 kvadrat.
Och vilken innergård, som en park.
Jespers svägerska (eller kanske mest hennes man) driver ett mikrobryggeri i Bromma.
De hade gjort en specialbrygd enkom till Jespers fest. Modernt fruktig, ofiltrerad IPA. På flaskor utan etikett. Gott.
Och Jesper fick, bland mycket annat, en surdeg i present.
Ja, men jösses, det är ju hipster-Södermalm, klart grabben ska ha en surdeg när han går in i medelåldern.
Släktingarna från Åbo, både tillresta och de som (förutom Bromma) bodde i Örebro och vad det nu var, verkade så underbart sympatiska, att jag nästan började längta till Finland. Eller någonting ditåt. De talar ju så fint också, de som har den där mjuka finlandssvenskan.
I went to a bar and what did I see...
Skriv inläggstext
Bakom mig sitter Whitney Rose och hennes band. De är från Kanada. Har sett dem i Nashville. Nu är de i Borlänge. Väntar på några andra jag känner, men de verkar ha fattat att hon inte börjar förrän klockan nio.
Men så kom Madeleine från kören. Trevligt!
Väldigt tomt ändå. Sedan hon gick. Hoppas att de gamla countrypolarna dyker upp snart.
Det där som kommer efterråt
Skriv inläggstext
Jaha. Så var det över för den här gången. Och världen känns sådär tom och innehållslös igen. Som alltid efter vårshower med efterföljande körfest.
Inte för att jag har någon annan kör att jämföra med. Men jag har svårt att tänka mig att det finns någon roligare än den här.
Nu ska vi försöka lära oss Carmina Burana och Catulli Carmina och sjunga latin med gammeltyskt uttal. Det känns övermäktigt. Än så länge.
Klassfest!
Usch vilken tung söndag. Snart går tåget från Gävle och jag tänker på att jag ska hit i morgon bitti igen. Vore det inte för att jag måste fixa grejer inför körrepet i morgon kväll kunde jag gått hem till Stig i stället.
Efterfest till klockan fyra i morse. När hände det senast?
Märkligt vilken sammanhållning vi måste haft i våran klass. För det var verkligen vi-känsla ända från förfesten.
Det har trots allt gått 28 år. Så nu saknar jag de här människorna. Jag är knappast ensam om det.
1988 fick sju elever från Sandvikens båda gymnasieskolor gå sommarskola för att få flytta upp i trean. Tre av dem gick i våran klass. Vi var den slöaste, minst motiverade klassen på Hammar. Förmodligen hade vi väl roligast också.
Tänk han som skulle bli präst och faktiskt var en av dem som pluggade. Han sprang snabbast i hela Sandviken (med möjligt undantag för Adler).
Nu är han begravningsentreprenör, gift med en man och har två barn, tvillingar.
Det var inte många som trott det.
Och så var där egenföretagare med villa i Täby, två rektorer, sjuksköterska, journalister och ett gäng som jobbar på Sandvik.
Det blev något av oss i alla fall.
Vår i luften och trötthet inombords
Skriv inläggstext
Hämtar körkläder, bildäck, tvättar...
Tur att jag inte har något jobb. Hur skulle jag hinna annars?
Måste öva, öva, öva också och göra de där uppgifterna till måndagskursen.
Och emellan ska jag på klassträff.
Puh!
Hur hinner alla andra som borde vara mer upptagna än jag?
