Inte så bra det här
Vilken konstig förkylning eller vad det är. Det halsonda kom tillbaka. Konstig röst. Och så fruktansvärt orkeslös.
Rätt okej när msn är still, men det känns som mjölksyra i benen efter några steg och andhämtningen blir tung. Hjärtslagen känns.
Men jag kan väl inte gärna vara hemma i morgon också.
Suck
Äckligt
Det här var ju skitäckligt.
Och jag dristade mig till att köpa kött också.
Från eco-sortimentet. Man inbillar sig ju att det ska vara tillvarataget med lite mer omtänksamhet.
Men det var så segt att det inte gick att äta, trots det högre priset.
Nu kommer det att dröja innan jag handlar på Ica igen.
Och kött är jag inte det minsta sugen på.
Jag borde gå tillbaka till Ica med den andra biten i paketet och säga att det inte går att äta.
Men det kommer jag ju aldrig att göra.
Jag missar nog det här
Lindi kommer till Stockholm igen.
Fast det är på en fredagskväll och hon börjar spela klockan 19.00 står det.
Då måste jag smita från jobbet en och en halv timme för tidigt.
Jag lär knappast få ledigt den där fredagen heller.
Sist spelade hon tillsammans med Champagne James.
Undrar hur det är nu?
Det skulle var kul att se henne med ett helt band.
Men när biljettpriset bara är 225 kronor, är det väl knappast troligt att hon har så många musiker med sig.
Kanske hon är med AMA i Nashville i september.
Det är väl rätt troligt att vi åker dit.
Telefonlös
Undrar vad jag tänkte på.
Eftersom jag glömde telefonerna på jobbet.
Det har aldrig hänt förut.
Jobbtelefonen har jag lämnat någon gång. Med flit.
Jag hade för mig att det stod en klockradio, långt in på en hylla i garderoben.
Den som Kenneth tog hit när han bodde här.
Jag hittade den.
Så jag behöver inte försova mig.
Fast det gör jag ju aldrig ändå.
Jag är alltid vaken när det är dags att gå upp.
Ibland säger jag att jag försovit mig.
För att jag inte riktigt orkar, när sömnlösheten gjort mig för yr i huvudet och det svider för mycket bakom ögonen.
Det känns då inte det minsta roligt att börja jobba igen.
Och jag har ägnat hela dagen åt bokföringsarbete.
Men nu är jag färdig med det och jag har skrivit ut bokslutet och kassarapporten.
Undrar vad jag ska göra i morgon?
Tåget ringer efter ambulans
Vad jag stör mig på människors beteenden.
Som när varje rörelse måste ske med aggressiv ryckighet. Till och med harklingarna är överdrivet stötiga.
Själv glider jag fram, tyst.
Tåget är också ryckigt för att korglutningen är ut funktion. Den som gör så att tåget lutar i kurvorna.
Tåget ska startas om i Katrineholm.
Längre fram i vagnen viftade någon med en guldbagge. Jag kände inte igen honom.
Nu blev han plötsligt sjuk.
De ska ringa en ambulans som möter upp i Katrineholm. De efterlyser någon sjukvårdskunnig på tåget så länge.
Själv tror den drabbade att det är hjärtat.
De har lagt honom på golvet.
Han är i alla fall vaken.
Han är i yngre medelåldern.
Nu säger han att det känns bättre.
Fast det sticker i vänster sida av bröstkorgen och i vänster arm, säger han.
Och så berättar han att han varit och kollat hjärtat, men då var det inget fel.
Dramatik.
En helg i Roslagen
På slottet i dag.
I Rånäs.
Vi firar mammas 70-årsdag.
Han lever inte mer
Märkligt.
Jag köpte en poptidning häromdagen.
Men jag öppnade den inte förrän i går kväll.
Det var två bilder med.
Jag lutade dem mot väggen.
Morgonen efter kommer beskedet att han är död.
Overkligt.
Det känns som att han inte kunde dö.
Och den där nya skivan som är så överraskande bra.
Han var ju tillbaka.
Och så försvinner han för gott.
Ute faller snön.
Men inte så kraftigt längre.
Jag ska ta mig ut, mödosamt.
För jag bor i en stadsdel med usel halkbekämpning för oss som går emellanåt.
Snön faller... och jag med den
Jobbar på webben i dag.
Söndag och det snöar ymnigt.
Sitter vid en datorskärm, som rätt som det är släcks och tänds, släcks och tänds.
Fruktansvärt irriterande.
Men jag orkar inte flytta datorn till någon annan plats.
Så länge det inte blir värre.
Det känns inte som att jag har sovit över huvud taget i natt.
Men några timmar har det ju blivit.
Tryck över bröstet, tryck i huvudet, ont i magen, ont i huvudet.
Det känns som att jag är konstant törstig, fast jag inte är det.
Muntorrhet, undrar vad det beror på.
Tungan öm efter två dagars intagande av het soppa.
Om fem och en halv timme åker jag hem.
Sedan är jag ledig i två veckor.
Hoppas att den här arbetsdagen blir lugn och händelselös.
Vill bara att tiden ska gå.
Jag vill hem till mitt vardagsrum.
Hem till den röda soffan.
Se ut som du, gå som du
I dag fyller David Bowie 69 år.
Det kommer en ny skiva. Jag ska nog köpa den.
Ibland har jag fått höra att vi är lika.
Oftare har jag fått höra att vi sjunger lika.
Det är inget medvetet, det bara blir så.
För jag har ju alltid drömt om att kunna sjunga som Steve Marriott.
Och som jag stör mig på den där Annons-Jocke som hela tiden går upp till oss när han ska prata i telefon. Han går fram och tillbaka i den långa korridoren och högt som fan pratar han.
Ett krokben skulle sitta fint.
Det har blivit lite för många gånger i dag.
Förresten är det inte bara han.
Och den där Annons-Sebbe som går upp och skiter på våran toa.
Fast vi har och för sig fyra stycken. Det är snudd på en var.
Annonssäljarna är fler än vi.
Konstiga känslor
Uh, vad jag mår illa i dag.
Undrar vad det beror på.
Torsdag.
De här konstiga mellandagarna, jobb lite då och då.
Och helgen.
Hoppas den blir händelselös och lättjobbad.
Sedan är jag ledig i två veckor.
Hoppas jag mår bättre då.
Nu får jag ingenting gjort.
Jag har ett jobb vid lunch och vill helst inte göra något innan dess.
Den första dagen
2016.
Nyårsdagen känns alltid så tom och innehållslös.
Janne ringde i går. Och Jonas.
Det är ovanligt.
Vi ska börja ses lite oftare.
Men det är ju så man alltid säger.
Snart har jag semester.
