Rött guld
Jag vet inte om jag är så road av att gå i skogen egentligen. Det är ju skönt, men blir fort långtråkigt.
Och att plocka lingon är inte direkt roligt. För att inte tala om att rensa dem.
Och jag äter ju nästan aldrig lingon.
Nu har jag i alla fall en och en halv liter. Jag måste läsa i en kokbok igen, för jag kommer aldrig ihåg om det går att frysa dem som de är eller om de behöver sockras först.
Det var ett par sådana jobbiga nätter igen. Så i dag gick det inte. Jag stannade hemma. Minns i fredags när en frågade om jag höll på att bli förkyld.
Tänkte att det kan jag ju alltid säga. För det är så svårt att förklara hur ens psykiska förmågor plötsligt inte räcker till. Varför man är hemma och sover och plockar lingon i stället.
Men jag ska jobba i morgon. Hoppas på lite mer sömn i natt.
Fån telefon ingen svarar
Vad är det med tjänstemännen i Borlänge... inget svar, tillfälligt ute, sedan sammanträde... till 18.15... på en fredag. Jo, jo. Det tror jag säkert.
Tröstlösa ringningar.
Jag hade inte behövt så många kommentarer för att kunna skriva en, två, tre... fyra grejer.
Inte ens politikerna går att få tag i. "Återkommer den 29:e".
Inte lätt att få insyn i den här kommunen.
Känner mig väldigt improduktiv. Skönt att det är helg snart, tänker jag. Men nej. Jag ska jobba då också.
Uppväckt
Jag börjar få lite arbetslust. Och självförtroende.
Sitter hemma i soffan och telefonintervjuar. Trots att arbetsdagen är slut för längesedan.
För att det går, att jag kan och jag törs.
Ingen som har bett mig om det. Men jag sitter och tänker ut rubriker, nyhetsvinklar och var jag ska hitta bilder.
Det här är nog ett bra miljöombyte. Jag börjar känna mig som en journalist. Igen.
Berguven
Vilken fin fågel. Mitt i stan på en flagnande vindskupa längs Wallingatan.
Den orsakade viss uppståndelse bland förbipasserande.
Jag har aldrig sett en berguv på det sättet förr.
Nu börjar det igen
Veckan börjar makligt. Ganska skönt.
Hade jag haft andra kläder med mig skulle jag gått på yoga i dag. Men jag försöker hinna med det i morgon, innan stämrep.
Det är inte ens en månad till konsert, så det behövs nog ett stämrep. Även om vi övade hela lördagen.
Och på onsdag övar vi igen.
Jag ska jobba i helgen. Det är ungefär ett år sedan jag hade helgjobb sist. Men det verkar fungera ungefär som förr.
Inte har jag någon lust, det kan jag inte påstå. Även om det är trevligt att se OB-ersättningen på lönebeskedet.
Längtar redan tills veckan är över.
Det var så lite pengar på kontot. Men så kom jag på att jag haft bilen på service för 3 000 kronor. Fyra dagar till lön nu.
I morgon ska jag och en fotograf till hattfabriken för att göra ett reportage till Pralin. Det måste väl bli roligt i allla fall. Få ägna sig åt att bara skriva. Utan nyhetsvinkel.
Nej, det vill jag inte
Chefen kallar det för "kul grej!" att boka en begravning.
Hon tycker att jag ska göra ett festligt tv-inslag, i stället för att bara skriva en artikel och fotografera.
"Nu kan du boka begravning i blombutiken".
Skulle det vara roligt eller? Det är väl lika tungt att boka begravningen där som någon annanstans.
Nu har jag inte gjort något tv-inslag. Och jag är ledig i morgon. Hon också.
Får väl hoppas att hon glömt allt på måndag.
Jag gör tv någon annan dag.
Kulturkonsumtion och stressen hos doktorn
Avesta Art är alltid spännande. Rätt perfekt att kunna pricka in sista dagen.
Spännande grejer, konst som kan låta, röra sig och överraska.
Men nu är det en orolig måndag igen. Det gick inte så bra på vårdcentralen i morse. Jag blev jättestressad så blodtryck och puls rusade. Visste inte att de skulle ta blodprov. De borde ha väntat med det till sist. Det enda som var bra var väl blodsockernivån.
Det känns alltid som att jag måste prestera när jag kommer till vårdcentralen.
Den här gången var det i alla fall en som kunde sticka så att det knappt kändes.
Den här apan på utställningen såg så övergiven ut. Ville ta med den hem.
Alla dessa gaphalsar
Alltså, annonssäljare, är de lika högljudda överallt? De går i korridoren och hojtar, oavsett om de pratar i telefon eller med varandra. Oftast sitter de en trappa ner. Men jag hör dem hojta därifrån också.
Det är fredag i dag. Jag får ingenting gjort och längtar tills jag får gå hem.
Eller till lunchen. För det finns skivaffärer i den här stan. Två stycken. I dag är båda öppna. Livsfarligt för ekonomin. Men jag har stor lust att ta en lunchpromenad.
Bara en någorlunda vanlig onsdag
Jo, det flyter den här veckan, lite lagom. Skönt att ha första läkarbesöket avklarat och att bilen blev inlämnad på service.
Skönt att ha bokat in ett jobb på en hästgård tidigt i morgon.
Men tröttheten kommer som ett bakslag. Tänk om man fick sova innan kvällens körövning.
Och så det där som de lovade att ordna, men som jag inte vet om det är ordnat. Att jag inte behöver jobba nästa helg. För då är det också körövning. Och det där kommer att oroa mig ända tills jag får ett klart besked.
Borde sätta mig och mejla. Frågor som jag behöver ha svar på.
Jag har vant mig vid att vara i Borlänge nu. Det tog två och en halv dag.
En nygammal start
Måndag. En annorlunda måndag.
Jag har fått ett nytt rum och nya arbetskamrater.
Alltså, det blir förstås bättre att jobba i Borlänge på många sätt och vis. Lite närmare till allt.
Kanske roligare också. Det händer väl mer här?
Men egentligen är ju det mesta som förut. Samma typ av jobb liksom. Även om jag nu tillhör den skara som kallas live-reporter. De flesta är sådana. Den andra gruppen som inte jobbar med snabba nyheter kallas fokus-reportrar.
Innan sommaren hette de agenda-reportrar. Men vi är alla multijournalister som ska kunna skriva, fotografera, sätta rubriker som får många klick, filma och stå framför en kamera.
Hoppas det ändå kan bli lite lugnt snart. I väntan på nästa nedskärningsbesked.
Och vad tycker ni då?
Sverigedemokraterna är så tysta nu.
Det här var väl det sista de behövde. Så stor uppmärksamhet kring en mänsklig katastrof, de där som vi ska "hjälpa i deras hemländer".
Bäst att ligga lågt då.
Men vad jag önskar att någon drog fram Jimmie, Björn, Richard och de andra i ljuset. Låt dem kommentera situationen, låt se om de törs bekänna färg.
Lite besviken på riksmedia är jag allt.
Nu finns ju chansen att dra ner deras brallor. Men de kommer väl undan den här gången också.
Oj, oj, oj
Nu kom jag alldeles av mig.
Ett långt samtal med chefen som börjar med hur vi (jag och min rumskamrat) måste bli bättre på att driva trafik på webben, hur mycket upplagan tappat och hur vi behöver jobba annorlunda framöver.
Ner, ner, ner, ner...
Men. Så ska jag inte vara här längre. Åtminstone inte på ett halvår. De ska flytta mig till Borlänge.
Jag blev rätt... paff liksom.
Jag behöver få göra andra saker, skriva mer utmanande texter och stå mer framför tv-kameran. Har de kommit fram till.
Jag vet inte vad jag ska tro riktigt. Men de verkar ju i alla fall inte vilja bli av med mig.
Fast det blir helg och kvällsjobb igen. Jag har ändå blivit lovad att få vara ledig de viktigaste kördatumen. Så då gör det väl inte så mycket. Och OB-ersättning är alltid välkommen.
