Diskussioner och besök från Ludvika
Vilken lång fredag.
Men hela förmiddagen gick åt till någon sorts gruppdiskussion och grupparbete med chefredaktören.
Ludvikaredaktionen kom hit också.
Nu har jag mest ringjobb. På en fredagseftermiddag är det rätt hopplöst. Det är nästan aldrig några tjänstemän, chefer eller ansvariga politiker i kommunen som går att få tag i. Så har det alltid varit. De knappar in att de är på sammanträde och återkommer på måndag. Eller något.
Läste lite åtal. Såg att omsorgsnämndens sekreterare i Hedemora åkte fast för grov rattfylla i lördags. Han stoppades i Borlänge. Kanske han skulle köra hem från krogen. Men det stämmer inte riktigt med gatan han stoppades på. Ja, ja. Jag tänker inte fråga honom.
Jag gissar att han döms till en veckas samhällstjänst och att han kan få söka nytt körkortstillstånd, tidigast om ett år.
Om två timmar kan jag gå till tåget. Synd att jag glömde ta med mig en bok. Jag kan inte gärna köpa en bok heller, då olästhögen därhemma aldrig minskar.
Men man kan ju alltid sitta och surfa på tåget. Och köpa vin.
Vem är kaparen?
Plötsligt funkar inte lösenordet till facebook längre.
Först var det ena kontot och sedan det andra - jobbkontot.
När jag skulle fixa ett nytt lösenord gick mejladressen i stället till någon Jeff Nowotarski, som jobbar i Las Vegas.
Varför håller han på och kapar mitt konto? Jag fick ett jävla krångel med det där.
Jag hade lust att skriva något på hans sida. Men han hade inte gjort en uppdatering sedan den 20 september. Då verkar det ju mystiskt att han vill åt mitt konto. Det kan kanske vara någon som har kapat hans konto också och använder det med något oklart syfte.
Ruskigt arg blir jag i alla fall.
Och nu fick jag åka ut på ett misstänkt mord också. Men uppdraget att ta mig in i trappuppgången och fotografera en avspärrning utanför en lägenhet. Jag kom inte in genom den låsta porten. Så det fick bli en bild på polisens teknikers bil i stället.
Hoppas att jag hinner sluta jobba innan jag blir utskickad igen. Nu är det ju mörkt också. Och jag ska snart åka till kören.
Pengar rinner in och rinner ut igen
Okej, jag vet ju vad det beror på.
Men lite svindlar det ändå när summan av månadens räkningar slutar på 29 333 kronor. Och då är inte det där som går på autogiro inräknat. Det blir nog 3 000 kronor till.
Jösses.
Tur att jag är extra stadd vid kassa den här månaden. Och bra att jag fick in pengarna i tid. Den vanliga månadslönen hade ju inte räckt långt.
Mindre än tre timmar kvar nu
Här sitter jag och räknar ner timmarna.
Rätt händelselös söndag tillsammans med webbredaktören.
Ingarvet är som en bunker, men jag kan ana att det är solsken där utanför.
Skönt med en ledig måndag i morgon. Jag kan alltså få en uppesittarkväll.
En fredag i kvarteret Tyr
Nu snurrar det på minsann.
Chefen ger mig jobb efter arbetstid. Men det kan hon ju glömma.
Hoppas hon glömmer en massa annat också.
Åh, jag vill inte jobba i helgen. Men det blir skönt med en ledig måndag.
Måndagen efter börjar min kurs. Det blir i alla fall roligt. Tågbiljetterna har jag redan bokat till nästa fredag.
Skönt att komma bort några dagar.
Det gör fortfarande ont i magen. Fast inte lika mycket. Och inte på samma sätt. Kanske jag borde återgå till min soppdiet.
Upp till domaren din sparv
Vet inte om rubrikerna alltid var så lysande förr heller.
Men det skulle vara kul att ha den där artikeln. Även om det går att läsa en del om man förstorar upp bilden.
Mikael Ramel har tydligen suttit i Falu fängelse. Tänk, så nära jag bor.
Undrar hur det gick till när han åkte fast för narkotikainnehav, 19 år gammal, och dömdes till tio månaders fängelse. Skulle vilja fråga honom, men det har jag aldrig vågat. Han är nog trött på att prata om det där.
Så långa straff är det sällan i dag för lite cannabis. Men narkotikastrafflagen var helt ny då, kom väl 1968 tror jag.
Kenta fick väl sitta ett år. När han var 21-årig småbarnsfar. Sedan åkte väl mamma Eva in för något.
Tänker på Balladen om killen. "Nån ringer till polisen, som du inte tycker om. De kommer åtta stycken, ja, det var trevligt att ni kom. Så börjar de att leta efter något du kanske har. Snart hittar de en liten bit som någon har glömt kvar. Så tar de dig till häcken, där får du sitta ett litet tag. Sedan låter de dig gå, men kom igen om några dar".
Skulle vilja fråga Göran Lagerberg om den texten också. Men honom är jag inte bekant med.
Nu börjar vi om
Puh.
Det känns verkligen som att börja om från botten.
Så matt. Inga krafter alls.
Ändå gick det att byta däcken med mammas hjälp.
Och två körkonserter.
Det var otroligt roligt. Åh, om vi hade kunnat fortsätta. Och jag orkade, trots att jag var så yr, snudd på svimfärdig, redan mot slutet av första.
Men med lite vila emellan, gick den andra bättre.
Skönt att vi börjar repetera julkonserten på onsdag. Om jag inte visste det skulle tomheten vara svåruthärdlig nu.
I morgon är det måndag efter en veckas sjukfrånvaro.
Antar att krafterna blivit tillräckliga för det också nu.
Men jag har sett till att boka jobb. Så det blir inga obehagliga överraskningar från någon nyckfull chef för min del i alla fall.
Sorry, jag är upptagen med annat.
Sjukdomsläget
Undrar vad det är för fel med magen. Som gör så ont.
Undrar varför jag har feber.
Väntar på att det ska gå över.
Ringer vårdcentralen. Men det är för att flytta en provtagningstid.
Och för att boka en läkarundersökning så att jag får behålla min högre körkortsbehörighet.
Det börjar verkligen bli i sista stund.
Jag fick första brevet i maj. Nu är det snart bara två månader kvar, innan det är för sent.
Läkaren har tjänsgöring på sjukhus, så det gick inte att boka en tid nu. Jag ska få en kallelse.
Och jobbtelefonen surrar av samtal och mejl.
Orkar inte bry mig. Ska nog sova lite. Hoppas att jag blir lite piggare, att det gör lite mindre ont snart.
Jag vill kunna vara med på körkonserterna.
Släpp i väg mig nu
Trött, trött, trött.
Det här blev minsann en hektisk fredag. Skönt att det inte är lång stund kvar nu. Innan jag får gå hem.
Alldeles snurrigt i huvudet.
Det är så mulet. Kallt.
Jag måste åka och se till katterna. De har varit ensamma länge nu. Behöver handla på vägen.
Och jag har två olyssnade skivor som ligger i bilen. En hög med körnoter som behöver övas på.
Så jag ska nog roa mig. I kväll åtminstone.
Kajsas pappa är här. Konstnären. Honom har jag intervjuat. Men det är längesedan så det kommer han nog inte ihåg. Han pratar med Kajsa om en insändare som han vill ha in i tidningen.
Uh, jag längtar inte till måndag.
Kollektiv trötthet
Alla säger att de är så trötta i dag.
Det är ju jag med. Ovanligt trött.
Någon känner sig manade att gå ett varv runt Sveatorget.
En annan vill försöka med mera kaffe.
En tredje pratar om att gå ut och köpa choklad.
Vad är det med alla? Och det känns verkligen som att jag skulle kunna somna om jag hade någonstans att ta vägen.
Hoppas att det håller i sig i natt.
Åker till Rättvik för att göra ett TV-program
Oj, oj, oj vad det ringer chefer. Nu måste jag pusta ut.
Och olika direktiv får jag. Känner mig helt förvirrad.
Nåja, nu lägger jag allt annat åt sidan. Jag och Anna ska åka till Rättvik i eftermiddag och sända tv från Rättviks marknad.
Och det är jag som ska stå framför kameran. 30 minuites of fame.
Ja, ja. Det blir nog bra med det. Inte så många som tittar i alla fall. Det som ororar mig mest är att jag behöver boka in personer att intervjua.
Så jag ska väl ta och ringa nu. Till arrangörerna. Få se om jag lyckas få tag i en polis också.
Men var ska vi möta dem? Jag har aldrig varit på Rättviks marknad förut.
Hoppas att Anna hittar.
Den första dagen i oktober
Nu är det oktober.
Det brukar vara en fin månad. Med klar luft och färgsprakande löv.
Det kan bli brittsommar. När det blir sådär en 20 grader varmt någon vecka in i oktober.
Man vet aldrig.
Men jag längtar tillbaka till sommaren, på något sätt.
Den var lite som ett vakuum. Mitt emellan något jobbigt och något annat jobbigt. En fristad.
