Det kom ett mejl
Jag har fått ett stipendium.
Det är på 19 000 kronor.
Från journalistförbundet, för att jag ska kunna gå en kurs.
Typiskt nog anordnas inte den kursen längre. Den har liksom bytt namn. Men jag borde väl få gå den i stället då.
Bara jag kommer in. Hoppas, hoppas, hoppas. Och om den nu går i höst?
Annars finns det en kortare kurs som också innhåller det jag sökte för, men inte lika mycket.
Den är lite billigare och undrar om det kan duga som ett alternativ i värsta fall.
Det har gått ofattbara 14 år sedan jag gick på Poppius, vilket blev entrébiljetten till det här yrket.
I höst ska jag vara tillbaka! Det måste gå.
Fredag ett par timmar efter lunch
I love coffee, I love tea. I love the java-jive and it loves me. Coffee and tea, and the java and me. A cup, a cup, a cup, a cup, a cup.
Åh, jag har den där låten på hjärnan. Det är väl bra i och för sig. Jag kan den ännu inte utantill. Texten alltså.
Men nu är det vinlotteri. Sedan drar jag mot Uppland. Skönt med miljöombyte.
Jag behöver nog nya byxor, så kanske jag borde få gå till POP i morgon. Och om jag ändå ska in till stan, så kanska jag borde få gå på skivmässan också. Den är ju liksom i närheten.
Alla ska med
Jaha, MittMedia sväller söderut nu. Västmanlands Läns Tidning och Nerikes Allehanda in i koncernen.
Fast Eskilstuna-Kuriren ska väl ha sin andel också.
Och hur blir det med de andra Promedia-tidningarna som Stampen gör sig av med?
Fagersta-Posten, Avesta Tidning och så vidare. Ska MittMedia ta över dem också?
Vilken brutalt stor fackklubb vi kommer att få till slut. Vi är ju redan nu bland de absolut största i Sverige.
Men det blir väl inte så många journalister kvar. Vi är ju, om inte utdöende, så åtminstone en kraftigt tynande yrkeskår.
För 14 år sedan var jag nöjd med i alla fall ett val och karriärssteg i livet. Jag hade hittat rätt yrke. Äntligen var jag någon någonstans där jag kände mig hemma och på rätt plats.
Nu är jag desto mer tveksam. Känner mig mer borta, uttråkad, rädd, arg och frustrerad än någonsin över det här jobbet. Man borde ha utbildat sig till något med framtidsutsikter. Men nu känns det alldeles för sent.
De går och jag stannar
Värst vad alla går hem tidigare.
Jag borde få löneförhöjning som sitter kvar.
Det är vårligt ute, fast kallt.
Jag ska också gå snart.
Undrar hur många kaffekoppar jag har druckit ur i dag, egentligen.
Tre på förmiddagen.
Minst tre på eftermiddagen, jag kommer inte riktigt ihåg.
Och inte är det gott.
På trottoaren går Ung Vänsters distriktsordförande.
Vissa busschaufförer har svårt att klara den snäva kurvan ner mot Hökartorget.
Det händer ibland att någon får backa och börja om.
Då lever den som går på trottoaren farligt.
Roligast är förstås då någon ställt sin bil i vägen, för att gå till bankomaten.
Då tutar busschaufförerna ilsket och stressar de lata bilförarna som inte orkat svänga runt hörnet till parkeringen.
Och vi sitter i fönstret och suckar åt de som är så nonchalanta och bekväma av sig.
Häromdagen fick jag veta ett nytt namn på en här i stan, där var och varannan kallas något annat än vad de egentligen heter: Räntegapet.
Ertappad på strippklubb
Hennes dotter går och dricker öl på strippklubb i Köpenhamn och blir avstängd från skolan. Ja, jag säger då det.
Nu har de roligt där nere på annonsavdelningen.
Och hon (den minst sagt koleriska mamman) har förstås skällt på både lärare och rektor och åkt i väg för att ha ett möte på skolan.
Hennes fotbollsspelande dotter är ju en mönsterelev!
Jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv jag också.
Och Louise, som fyller 30 i dag, kallar sig för en glad liten tant. Jag borde vara en gammelfarfar i så fall. Inte en särskilt glad sådan heller.
Leveransen från Kanada
Tjoho, titta vad som låg på Ica och väntade i dag. Just i dag då hon spelar på SXSW i Austin. Man skulle ju varit där.
Tittar på tv
Ser på första avsnittet av Ack Värmland.
Kom att tänka på att farsan nog skulle gillat det här. Han brukade ju titta på Ulf Malmros serier. Mäklarna och Rapport till himlen.
Trötta dagar, trötta kvällar
Jag har varit trött hela vintern, ska de bli ännu värre nu när det där som kallas vårtrötthet sätter i gång?
Man borde få sova om man är trött, men det är alltid något som håller mig vaken.
Jag tankade bilen med diesel, så trött är jag.
Fan, vad är det med pumpen den passar ju inte, tänkte jag och lät det rinna ner i tanken innan jag till slut reagerade.
Nu går bilen dåligt.
Jag har spätt ut med bensin och ska spä ut lite till. Och lite till och lite till, ända tills det är så lite diesel att det inte märks mer.
Och som jag har googlat. Men det verkar inte vara någon akut katastrof, utan det tycks gå att fortsätta köra med lite diesel i tanken.
Kvällarna räcker aldrig till något. Och nu ska jag på yoga så då kommer jag hem sent igen.
Fast det är väl som Katrin säger. Man ångrar aldrig ett yogapass, man vill aldrig ha en meditation ogjord.
I de gamla gömmorna
Städade lite på mitt skrivbord.
I datorn alltså. Mitt andra skrivbord ser fortfarande ut som om någon tömt pappersinsamlingen på det.
Tittar vad som döljer sig i gamla mappar, bilder, texter, filer.
Aha, tänkte jag när jag såg den här.
Stureskolan, någon sorts vårshow kommer jag ihåg.
Men vad sjöng de för något?
Det minns jag inte och det retar mig. För jag vill ju liksom komma ihåg det också.
De där barnen är väl nästan inte barn längre.
Det har hänt att jag fått mejl från vissa som jag haft fortsatt kontakt med under åren. Karolina som frågade om jag kunde hitta en artikel från då hon gick i mellanstadiet.
Hon går på Hyper Island nu. Innan dess har hon hunnit med att bo kortare tid i Barcelona och i Australien, ströpluggat kinesiska och jurdik.
Eller Kajsa som dyker upp ibland. Hon utbildar sig till civilingenjör efter franskakursen på rivieran och konstvetenskapen i Uppsala.
Jag har varit här för länge!
Vintern dör
Så dött det är utanför.
Det börjar ju våras nu, brukar inte människor vara ute då?
Vandra omkring i vintergruset.
Janne har köpt Paul McCartney-biljetter såg jag på instagram.
Sedan tog han bort inlägget.
Konstigt att han inte hör av sig, jag förde ju över pengar till hans konto i går.
Ja, ja. Det är inte dags förrän den 9 juli.
Hur jag nu ska lösa det med arbetstiderna blir en senare fråga.
Personalchefen lär ju knappast ge mig ledigt, så jag för väl sytra och ställa lite på egen hand.
Svar utan att fråga
Ända sedan i morse har jag funderat på om Louise är gravid. Men jag vågade inte fråga, för det var inte alldeles uppenbbart.
Trodde jag skulle behöva vänta till minglet i kväll och se vad hon väljer att dricka.
Men klockan fyra fick jag svaret ändå.
Så nu kan jag sluta snegla på hennes mage och koncentrera mig på annat.
Det är tydligen tre på redaktionen som ska ha barn nästan samtidigt.
Snart på väg till Gävle
Hu, så konstigt jag mår i dag.
Helt matt, illamående och jag vet inte vad.
I morgon ska jag åka till Gävle på representantskap. Tåget går inte förrän 10.24 så jag hinner sova lite längre i alla fall.
Och på onsdag ska kören sjunga på lärarförbundets årsmöte. Men tåget tillbaka från Gävle går vid 13.30-tiden, så jag hinner hem i tid. Förhoppningsvis hinner jag öva lite mer också, för det blev ju inte mycket gjort i helgen.
Åh, jag ska göra som Louise i morgon (som förresten har min tågbiljett), packa lätt. Hon tar typ med sig ett par trosor och en tandborste i en tygkasse.
Det är ju bara en natt och i ett hotellrum finns handdukar och det mesta av annat man nödvändigtvis kan behöva.
Måtte jag bara känna mig bättre i morgon.
Mässan tur och retur
Det är roligt att köpa många.
Det blir suddigt, suddigt, suddigt
Så obehagligt.
Det är som att det blir svart för ögonen. Som att synen håller på att försvinna.
Och, ja, jag är väldigt trött.
Har glasögon på och förhoppningsvis underlättar det stirrandet på skärmen.
Jag kanske borde gå och blunda ett tag.
Vet inte om jag orkar ta tag i något mer i dag.
Jag har ändå varit rätt produktiv. Och i dag är det jag, bara jag, som är hela tidningen. Igen.
Samma sak händer väl i morgon.
Vad skulle de gjort utan mig?
I'm a soul rebel
Är det vår i luften nu?
Jag fick en sådan obändig lust att plocka fram några gamla reggae-skivor.
Förr brukade det vara ett säkert vårtecken.
Dags att börja bäva nu då?
Den jobbigaste årstiden.
Så var det förr. Vårdepressionen kom som ett brev på posten.
Men det har börjat kännas lättare de sista åren. Och jag har börjat tycka allt sämre om mörkret.
Undrar varför?
Det är ändå välkommet med en reggaeperiod. Hjärtats rytm.
"I'm a rebel, soul rebel. I'm a soul adventurer".
Sömniga eftermiddag
Vips. Så blev det onsdag. Trodde veckan skulle kännas långdragen. Men tydligen inte.
Lite stiltje efter skid-VM är det förstås. Men det flyter på.
Jag ägnade gårdagen till att direktsända tv, vilket tog lite väl lång tid så jag hann inte till fackmötet.
Eller det var väl egentligen inte jag som sände. Jag var den som stod framför kameran, refererade och intervjuade.
I dag är det ju lugnare. Drar ut på alla texter jag håller på att skriva, eftersom det inte finns någon deadline.
Känner mig inte så dansant i dag, när jag har någon konstig spänning i nacken, huvudvärk och yrsel.
Men det är väl koreografiträning i kväll, om jag inte minns fel. Skulle hellre ha sjungit. Fast helst av allt vill jag sova, sova igen förlorade timmar, sova bort den ständiga tröttheten.
