Jodå, det rullar liksom på
Ja, här bor man på hotell.
På Music Row.
Så det är väl klart att det ska märkas på kuddarna också.
Men i morgon bitti åker vi till Memphis.
Hem till Elvis och sedan till blueskvarter.
Sedan blir det en låååång bussresa till Texas och husvagnarna som vi ska bo i.
Träffade Doug Seegers i dag.
I går var vi på museum.
Partyt fortsätter ett tag till.
Slut för i dag
Scenen är tom.
Och vi ska gå hem.
Fast de flesta åker taxi.
Det är mitt i natten och jag har varit sömnig sedan middagstid.
Det finns inget svenskt ord, alla säger bara jetlag.
I morgon blir det sista kvällen här. Sedan åker vi buss söderut.
Och sedan västerut.
Inte förrns i morgon
Det var väldigt gott vin. Fast det kostade mycket. 89 kronor för en halvflaska. Chianti Classico. Det är ju alltid bra.
Det kan vara bra med någon stimulans när man ska packa. För det är ju så tråkigt. Ändå är det inte lika tråkigt som att packa upp.
Kontona är påfyllda och plånboken tjock av dollarsedlar. Jag har nödstädat, borde ha städat mer ordentligt, men det får vara så.
I morgon gör jag det sista. Stänger väskorna, vattnar blommorna, låser dörren, sätter mig i bilen och far.
Tjoho, det blir roligt. Behöver handla några smågrejer bara.
Det blir bra.
Nu kommer tröttheten igen
Värst så trött jag känner mig nu då.
Kanske inte är så konstigt ändå.
Det är ju tionde dagen i rad som jag jobbar.
Men det är snart bara två timmar kvar nu.
På lördag kommer jag till ett ställe där det är 30 grader varmt.
Men en dryg vecka senare kan temperaturen sjunka till närapå noll under nätterna.
Det gäller att tänka lite när man packar kläder då.
Jag får ta itu med det i morgon.
Om en stund, strax, bara lite till
"Ring mig"
Eh, ja, jag ska, men...
Jag låtsas som att jag inte har sett det där meddelandet än.
Åh, jag drar ut på det lite nu. Känner jag.
Jag vill åka i väg på mediyoga och helst ha det lugnt fram till dess.
Inte någon som ger mig mer jobb nu, mer än jag redan har.
I morgon är det min sista dag för veckan, dessutom.
Så mitt tiodagarspass närmar sig slutet.
Sedan blir det bye, bye i tre veckor.
Verkligen skönt att åka i väg.
Och jag har två dagar på mig att packa och städa innan dess.
Så ställ inte till det för mig nu, stressa inte upp mig, snälla.
Lördagsjobb i stan
Jobbar i dag.
Men det är rätt lättsamt.
Träffade coola tjejer på Hedemora Out & Loud.
Jobbar i morgon också.
Då ska jag träffa pensionärer.
Tror att fotograf-Micke till och med ska göra webb-tv då.
Det löser sig nog.
Räknar dagar till semester
Åh, jag känner verkligen inte för att jobba helg.
Men det ger mig trots allt ett par extra dagar att packa på nästa vecka.
Jag borde skriva en lista på sådant jag behöver handla och sådant jag behöver göra.
Fast det är så tråkigt.
Ska i alla fall bli skönt med semester.
För det blir nog en jobbig höst sedan.
Nu önskar jag mest att den här dagen ska ta slut.
Jag har spännande paket att hämta och det vill jag helst göra på en gång.
Fort och fel
Snabba ryck här.
Kan du göra det och det så att det är klart tills i morgon? Meddela mig hur det går.
Och så planeras det in.
Jag kollar.
Och så visar det sig, förstås, att tipset inte stämmer. De som skulle berätta vill inte ställa upp.
Puh.
Det var likadant i går.
Tips, uppslag som inte visar sig hålla.
Och sedan står alla helt handfallna, nähä, åhå, då måste vi planera något annat.
Alltså. Ska det vara så här i fortsättningen?
Nu vill jag byta jobb igen. Man borde få vara någonstans där det går lite mer sansat till.
Eller. Att jag får fortsätta att planera mina jobb själv.
Ms Lauryn Hill
Varför kommer hon inte? En DJ som håller på i en timme, går ut, kommer in... Okej, svängiga rytmer, men det är ingen som har kommit hit för att titta på en DJ. Dessutom har en annan DJ spelat låtar under en och en halv timme innan.
Alltså, tänker hon ställa in?
Hon kom till slut. Och jävlar vilket drag. Finns det någon som rappar lika snabbt som Lauryn?
Hon blandar r'n'b, hiphop och reggae hejvillt. Dåligt ljud, men grymt band och märkvärdigt lite publik.
Ett unplugged-parti kom också med. Det är så jag brukade tycka att hon var som bäst, ensam med gitarr.
Fast inte nu. För det gick inte att värja sig mot det andra.
Jag trodde att jag såg henne stå och prata i telefon utanför arenan innan spelningen. Men det visade sig vara en av körtjejerna som faktiskt är slående lik.
Vet i alla fall vad jag ska göra i kväll
Nu är det snart bara en timme kvar innan det är dags att åka.
Till min gamla hemstad.
Närapå i alla fall. Torggatan 3, var sista adressen.
Segt att behöva köra dit, men ännu segare att köra hem.
Och ny medicin har jag fått som jag ska hämta ut. Sköterskan ringde om det. Fast det kan jag väl göra i morgon.
Det där som klämmer och trycker runt min arm
Så jobbigt det börjar kännas med den här blodtrycksmätaren på armen.
Skönt att jag får ta av den i morgon bitti. Men jag undrar om det blir något vidare resultat. Jag känner mig jättestressad inför varje mätning, två gånger i timmen. Och det lär väl inte bli mycket sömn i natt.
Och julsånger har jag sjungit. Fast kören hade bikupor också, smågrupper som ska komma med idéer till vårkonserten.
Och så han som är rätt knepig, faktiskt ofta ganska plump, blev sur och gick sin väg. Till en annan grupp.
Lite typiskt. Negativt inställd från början. Och så är det en som föreslår en beprövad idé hur vi ska komma igång. Ja, ja, varför inte. Vi gör det. Tyckte jag. Men, nej. Det blev bakut och ingen mer diskussion. Demonstrativt. En föraktfull blick och så iväg.
Kvar blev vi två, som aldrig har pratat med varandra innan. Vi delade också på oss, gick in i varsin annan grupp.
Så kan det gå.
Jag kollade på skoj om det fanns Lauryn Hill-biljetter kvar. Det gjorde det. De kostade 795 kronor. Oooooh, lika mycket som Stones. Det hade jag inte betalat.
Tur att tidningen får sponsorbiljetter. Och bra att en överläts till mig.
Undrar varför hon spelar i Sandviken? Enda stället i hela Sverige. Innan på turnén har det varit London, Berlin...
Och där kom en biljett till mig
Åh, Lauryn. Nu får jag äntligen se dig.
Gratisbiljett till mig så det är bara att dra i väg till Sandviken.
Fast inte förrän i morgon förstås.
Det kommer säkert att bli aaaaaaaasbra!
Eftermiddagsintervju och yoga
Jag ska gå på ett mediyoga-pass igen.
Hoppas att det gör mig lite piggare och tar bort huvudvärken.
Fast först ska jag åka och intervjua en tjej som ska ställa ut bilder på Fotografiska museet i Stockholm.
Så jag tar det lite lugnt i dag.
ESTA-ansökan är godkänd och betald i dag.
Måste gå och växla lira till dollar.
Det är snart bara två veckor kvar.
Hoppas att turen är med mig.
It's only rock'n'roll
Jag gick på festival. De flesta kom nog föt att se Doug Seegers. Jag tittade också. Och lyssnade.
Men innan, på en mindre scen, spelade Heavy Tiger. Vad är det för namn, liksom?
Man säger ju inte tjejband längre.
Powertrio? Nä, känns ju 1960-tal.
Krusidullfri rock'n'roll, den gitarren, den sångstilen, håret, de 70-talistiska scenkläderna, alla klassiska rockposer... alltså, det var ju som The Runaways. Och den sjungande gitarristen var ju inte lik lik Joan Jett... och lite lik Belinda K dessutom.
Jag blir ju kär i sådana. Och joan Jett har jag väl varit kär i sedan jag var 11.
Det var skivmässa på förmiddagen. Jag köpte ett gäng billiga skivor som jag lika gärna skulle klara mig utan. En skiva som jag prutade ner till 500 kronor förra mässan fanns till salu för 1 500 kronor.
Då är det inte roligt längre. Som att det går prestige i det.
Det är rätt mycket att lyssna igenom nu i alla fall. Och den där värken kom tillbaka. Så jag orkar inte vara kvar påbfestivalen.
Hm. Heavy Tiger.
Besök på en biograf
Åh, fredagen går långsamt.
Jag vill åka hem.
Eller, jag hade i och för sig bestämt mig för att gå på bio, eftersom Björn Afzelius-filmen har premiär i dag.
Den höjs till skyarna.
Och så visas den passande nog på Folkets hus i Säter.
Så jag åker dit, innan jag åker hem.
Tänkte jag.
I morgon är det skivmässa. Jag tror att jag ska gå på den.
Och så är det Granny Goes Street. Fast jag vet inte om jag har någon att gå med.
Men jag kan gå dit själv en stund. Det kostar ju inget.
Skulle vara kul att se Linda Pira, Doug Seegers, Heavy Tiger. Och Me The Tiger, om jag orkar stanna så länge.
Jag ska försöka komma ihåg att betala soffan.
Även om det inte var så bråttom.
Men det är jobbigt att tänka på att det ligger en ruvande attack mot det stackars kontot.
Jag fastnade i korsordet. Det är uppskattningsvis cirka tio procent av orden som inte är ifyllda.
Jag kanske ska titta på det igen. För just nu har jag inte så mycket att göra.
Men visst. Två timmar kvar. Det kan ju hinna hända något.
Vem gjorde det?
Någon har skändat min faders grav.
Jag skulle bra gärna vilja veta vem. Man vill ju känna till sina fiender.
Jag kan vara en subtil, men elak hämnare och jag tror aldrig att jag glömt en oförrätt.
Så mycket falskhet bor det här
I dag har jag fått en första antydan om att jag blir nästa som får lämna redaktionen.
Jag har ju ändå hållit ut rätt länge. I mer än elva år.
Men det är mycket falskspel. Jag litar inte på någon. Särskilt inte om det är en chef. Särskilt inte om det är en sådan som huggit folk i ryggen förr.
Fast jag sjunger julsånger sedan mitten av augusti och tänker på helt andra saker. Det tänker jag fortsätta med.
90 minuter till deadline
Solan Gundersen sa så. I "Flåklypa Grand Prix".
Den är helt hopplös att få tag i. Men jag har den på en gammal VHS-kassett någonstans.
Någon har satt den där lappen på min vägg. Det kan vara jag.
Men det är väl bäst att jag sätter igång och jobbar nu.
I den nya papperstidningsverkligheten måste vi lämna alla artiklar senast 14.30.
