abrovink

Så trött efter helgen. Lite sömn. Och så den eländiga sommartiden på det.
Men det var en rätt annorlunda helg att jobba, trots allt. In och ut ur pistmaskin, hann inte borsta av leran från byxorna innan det var dags att infinna sig i folkparken för att titta på barnteater.
Lyssna på en professor som höll ett timslångt föredrag. Leta efter en markbrand.
Spela spel in på småtimmarna.
Jag vill mest att den här måndagen ska gå nu, faktiskt. Sitter och tänker på annat. Mat, musik, amerikansk politik och jag vet inte vad riktigt.

Det är ett av mina favoritband. Alltså, verkligen favoritband. Det ska komma en dokumentär, sägs det. Med nya intervjuer, outgivna låtar och bilder som till 80 procent aldrig har visats. När kommer den då?
Det firas 50-årsjubileum. Mick, Keith och Brian började spela 1962. Men Charlie kom inte med förrän året efter.
De ska inte göra någon turné i år, på grund av Keith's hälsa sägs det. I Aftonbladet står det att han dras med sviter från då han slog i huvudet efter att ha ramlat ner från en palm.
Aftonbladet har så dålig koll. För de var på världsturné året efter att han ramlade ner från palmen.
Jag har ju själv sett dem spela på Ullevi 2007.
Jag har sparat Aftonbladet från 2006. Per Bjurman har skrivit en jättepinsam text om SLUTET för The Rolling Stones.
Tidningen ligger i en garderob. Jag brukar ta fram den och fnissa lite ibland.

Det blir vår och det går fort.
Jag tycker inte om vår.
Det börjar bli fult ute nu.
Världens färger bleknar.
Det är smutsigt.
Jag väntar på nedstämningen.
Den som smyger sig på.
Så som den gjort sedan jag var liten.
Då gick jag och tittade neråt, rätt in i cementplattorna.
De som klädde backarna ner till Helenelunds centrum.
Då var det svårare att förklara.
Jag brukade säga att jag fick en tråkig stund.
Ibland kunde en sådan vara länge, nästan hela dagen.

De har börjat sopa bort vintergruset från Hökartorget nu.

Den här bilden ligger på min jobbdators skrivbord. Vet inte varför jag låtit den ligga där, för den är tagen i oktober, under höstlovet då en massa syslöjdslärare utbildade sig i återbruk. Den har inte blivit använd i något sammanhang.
Jag sparar på så mycket. Slänger nästan aldrig något.
Det är nog medfött.
För sådär var det när jag var liten också. Ibland när jag slängt ett papper, kunde jag plocka upp det ur papperskorgen igen. För att jag började tycka synd om pappret.

Jag fryser fast det inte är kallt, är trött eller kanske rent av matt. Jag hann inte äta frukost i morse och hade inget att äta till lunch. Men korttidsfasta ska ju vara bra har jag hört. Som att starta om datorn. Jag läste en artikel en gång. Han som hade skrivit den fastade ett till två dygn i veckan. På ett år hade han gått ner elva kilo i vikt.
Jag testade också det där i några veckor förra våren. Men jag har för mig att jag oftast kände mig pigg.
Inte tvärtom.
Men sömnbrist kan ju vara en bidragande orsak.
Det börjar väl bli dags för mat snart.

Det är rätt lätt att brya mot lagen. Jag har gjort det förr och jag gör det fortfarande. Emellanåt sådär. I en vecka åkte jag i en bil med körförbud. Fast från och med i eftermiddags är den godkänd.
Tänkte på alla saker jag har tagit. I affärer och på lite olika ställen. Men det var ju längesedan.
Ibland gick jag och bytte prislappar på skivor. När jag kom till kassan hade det plötsligt blivit rea på den där jag höll i handen. Tummen hårt på den nya prislappen, in i det sista. Så att det inte skulle synas så väl att den var fel.
Det fungerade alltid, vill jag minnas. Fast det gällde ju att välja rätt objekt, i rätt affär, så att säga.

Jag brutit mot andra lagar också. På lite olika sätt. För det är ju som sagt ganska lätt.

Det var skidpremiär i dag. Första åket på ett par utförsåkningsskidor alltså. Det gick skapligt, men jobbigt var det. Känns i låren fortfarande. Egentligen borde man åka mer, mycket, mycket mer. I en annan tid kanske, en annan värld.