abrovink

Drakarna ska kunna komma till vattnet. Därför har höga hus ett hål på väl uttänkta ställen. Så är det i Discovery Bay, på Lantaus nordöstra kust. Verkligheten i Hong Kong är rätt annorlunda än här. Fast ändå inte.
På en yta som är mindre än Öland lever sju miljoner människor. Ändå finns gott om natur; berg, vatten, skog, stränder. En halvtimmes resa från en 420-metersskyskrapa kan man hitta ett samhälle som bebos av fiskarfolk. Deras hem är inte mycket mer än små plåtskjul och det stinker av torkad fisk. I det intilliggande vattnet finns rosa delfiner.

I tankarna är jag kvar där än. Men tittar jag ut genom fönstret ser jag Hökartorget, sandhögar och smältande snö. Klockan är fyra på eftermiddagen men min tid inombords är fortfarande inställd på sen kväll. Det är lite förvirrande alltihop.

Jag mår så konstigt i dag. Stressad och rastlös, men ändå intill handlingsförlamning trött. Hinner inte tänka efter, inte tänka klart, innan nästa grej dyker upp och stjäl min koncentration.
En sådan dag som den här känns omtöcknande. Egentligen borde jag inte bry mig om den, bara flyta med och hålla ut. För nu är det snart bara tre kvällspass kvar innan en lång, lång resa.
På andra sidan jorden ska jag förhoppningsvis glömma allt vad vardagsbestyr heter.
Jag och Sanna har varit ute och flugit förr.
Men nu blir det liksom på en högre nivå.

De här typerna jobbar jag med. Tänk va. Jag hittade den här bilden i en mapp på skrivbordet som sparats från den gamla, utrangerade jobbdatorn. S:t Patricks Day.
Åh, vad jag har jobbat länge på det här stället.