abrovink

Det är kallt här i dag. Människor på gatan beter sig lite besynnerligt tycker jag.
Musikskolan har parad genom stan. Till sist stannade de på Hökartorget.
Det gör de varje år.

Snart är jag i Florens där det sägs vara 30 grader varmt.
Vilken kontrast.

Jag har suttit på en häst som heter Perry. Han är född 1989 och verkar snäll. Ibland gjorde han som jag ville, emellanåt som han själv kände för. Perry visade sig vara kittlig.
En häst som heter Simon tittade på. Han har opererat magen och kan inte äta så stora portioner. Därför ser Simon lite tanig ut. Han kan visst vara bitsk.
Kvick var inte särskilt kvick och stannade för att ta en maskros så fort han fick chansen.
Om snart tre veckor ska jag rida igen.

I kväll ska bostadsrättsföreningen städa. Jag blir alltså tvungen att konfronteras med en massa grannar. Eftersom de börjar städa redan klockan fem kommer jag att dyka upp rätt sent. Då kommer alla att titta på mig.

I morgon ska jag ha ridlektion. Det har jag aldrig haft förut, så då kommer alla att titta på mig igen.

Jag vill inte bli tittad på.

Nu blev jag lite trött faktiskt. Vill åka hem från jobbet, slippa regnet utanför. Suger ut vad som känns som det sista av gratis-Spotify, lyssnar på The Doors. Summer's Almost Gone. Det beror nog på att jag stod och tittade på Jim Morrisons grav för ett par dagar sedan. Père Lachaise, sanslöst stor kyrkogård.
Five to one, one in five, no one here gets out alive.

Nu åker jag från det här



för det här



För några dagar i alla fall. Vi ska till Montmartre, La Louvre, titta på kändisgravar, äta franskt bröd, fransk ost, dricka franskt vin, åka fransk tunnelbana, shoppa franska kläder, franska prylar, bo på franskt hotell.
Det var ett bra initiativ du tog dagarna före jul, min kära. Nu känns ju läget perfekt för ett brutalt miljöombyte. Paris ska verkligen få leva upp till ryktet som romantikens huvudstad.

Så klart att jag skulle ha gått och lagt mig. Annars kommer alla mina planer för morgondagen inte att genomföras. Men jag struntar i det. För vad tjänar det till. Det enda som händer är väl att jag blir mer stressad.

Varje värde för sig är normalt. Men om man dividerar dem blir det ändå fel resultat i slutändan.
Nu har doktorn skrivit ut ett recept på kemikalier. Som jag inte vill ha.
Jag vill inte ha en massa knäppa biverkningar.
Så ja, ja. Jag ska försöka motionera mera. Äta lika mycket grönsaker som förr. Så kanske det blir ordning på blodet.

Det här kommer att inverka menligt på min mentala hälsa. Ska det bli kvällar som den här hela veckan är det inget bra. Och jag är så jävla misstänksam. För ingen säger riktigt vad som är i görningen. Men det borde väl ändå finnas någon jag kan få lita på.

Förra veckan nyhetschef. Nu ensam lokalredaktör på den gudsförgätna redaktionen i Säter.
Det har snöat ute under eftermiddagen. Jag har kvällsskift.
Ensamt var ordet. Bara jag och mina onda fantasier.