Same but different

Tillbaka på det vanliga stället efter drygt tre veckor. Det känns annorlunda. Eller också är det bara för att det är en annan dator. Och så har de tagit bort photoshop. De tycker vi ska nöja oss med photoshop elements. Det känns som ett hån.

Förkylt

Eftersom jag måste snyta mig ungefär varannan minut vill jag inte påbörja något telefonsamtal.
Det där pillret jag svalde har dessutom fått mig att svettas.
Skriver lite på måfå. Det går inte bra att jobba i dag.
I kväll ska jag på teater.

Serverproblem

Så står det. Jag kan alltså inte jobba. Har skickat meddelande till it-supporten, men inget händer.
Ingen annan verkar ha problem.
Hörde rykten om att de ska skicka mig till Hedemora. Nyhetschefen har brutit revben och hans stand-in är sjuk.
Jag är också sjuk. Redigeraren sa att det syntes på mig.
Jag blir illa behandlad.
Jag vill inte till Hedemora.
Jag har för dåligt betalt för att behöva finna mig i att flyttas runt.

V.Å.R.

Så bedövande trött.
Det kommer nu.
Det blir såhär.
Ljuset förstärks.
Snön smälter.
Jag tappar fotfästet.
Jag skrev en sång en gång. Spring is in the air. And I hate it. Jag vet inte vart inspelningen har tagit vägen. Men den var ändå inget bra.
Något år senare använde Eagle Eye Cherry exakt samma ackordföljd i Save Tonight.
Så nu skulle ändå alla tro att jag har plankat honom.

Borde passa på – nu

Jag är kulturredaktör. Jag kan bestämma. I drygt en vecka till. Utrymmet är litet. Så jag borde passa på. Göra mer som jag vill. Inte ta efter det gamla.
De som utger sig för att vara kulturmänniskor kan vara stroppiga, självgoda och överlägsna.
Vissa försöker göra det breda smalt. Krångla till det så att de som lärt sig svåra ord kan förstå. Men inte de andra.
Jag tycker om det smala. Och det vill jag göra begripligt. Hitta känslan, bortom förnuft och intellekt.
Hur bra jag än lär mig tala deras språk. Så kommer jag aldrig att kunna bli en av de intellektuella. För jag kommer inte undan känslorna.
Jag kan inte inruta mig sådär, följa mallarna. För jag dagdrömmer alldeles för mycket.

Lite som nypremiär

En dag som kulturredaktör. Det kunde varit kaos, men det gick ju smärtfritt. Och jag har nog planerat större delen av veckan. Känns det som i alla fall.

Jävla söndag

Vilken konstig huvudvärk som inte försvinner. En otäck måndag som väntar och jag har inte varit utanför dörren. Operfekt uppladdning.

RSS 2.0