abrovink

Nu är det bara ett par timmar kvar. Vet inte om det känns vemodigt eller kul.
Jag ska åka till Vikmanshyttan på ett sista jobb. Det känns i alla fall inte så roligt.

Snart är det bara en dag kvar på 2011. Jag får i stort sett fira nyårsafton på jobbet. Tjoho!



Skulle väl roa mig med att göra en 2011-lista, eller något. Men nä, det görs så mycket listor ändå. Årets bästa enligt mig, årets värsta enligt mig, årets mest minnesvärda enligt mig, årets, årets, årets...

Några städer jag varit i under året: Paris, Pisa, Sienna, San Gimigniano, Florens. Sett hamnen i Åbo från ett hyttfönster, varit i Göteborg, åkt genom ett regnigt Norrköping, tittat på hösten i Stockholm och köpt vin i Orsa.
Men det har varit ett ovanligt fridfullt år. Nästan så att det känns oroligt inför det som står på tur.

Jag vill också ha jullov. Jag är trött.

 

Under my thumb. Jag letade fram gamla Aftermath. Så kommer den, värsta revanschlåten, här får du för ditt svek liksom. Inte för att den känns det minsta aktuell för min del. Inte nu. Men de är rätt bra på det där, Mick och Keith. Att skriva sveklåtar alltså.

Det knastrar lite om min skiva. Fast den är ett gammalt original så det är någon före mig som har slitit på den sedan 1966. Det låter rätt bra ändå. Toppexemplar är så dyra.

Jag kom att tänka på att jag har en bild på en tumme. Det var bara det liksom. Och så var det så länge sedan jag bloggade. Jag ska egentligen städa. Men jag värmer upp lite först.

Uppochnernerochuppochner. Jag är så trött nu, det är svårt att hålla ögonen öppna. Ska skriva en grej, sedan blir jag ledig ovanligt länge. En hel vecka faktiskt.

Jag har aldrig varit någon älskare av glögg. Nä. Gott ibland förstås, och lite skönt traditionsenligt i adventsmörkret. Men det är ju inte så att jag längtar efter det.

Så nu undrar jag vad som har skett. Kan det vara att jag känt mig märkvärdigt frusen en lång tid? Eller har jag blivit sockertillvänjd? Eller vad är det som gör att jag får för mig att glögg är det jag mest av allt vill ha just nu?

Det finns så många sorter. Jag minns då det bara var starkvinsglögg, vinglögg och lättglögg. Den variant man kunde köpa i mataffärer smakade inte ens glögg, utan outspädd saft.
Nuförtiden är det snart lika många smaker som i en lösviktsgodishylla.

Varje dag går jag förbi Systembolaget på väg hem från jobbet. Så där tänker jag slinka in.