Stiltje i produktionen
Jag planerar tidningen.
Vissa dagar är jätteröriga.
Ibland är det alldeles dött, som nu.
Om mina reportrar kunde skriva färdigt något någon gång. Så kunde jag göra en sida.
Nu sitter jag och löser korsord i stället.
Det har ringt några, men inte alls så många som i går.
En som ringde tyckte att... alltså, det var riktigt dumt.
De är en trio som ska prata med kommunalråden om turistbyråns framtid.
Ingen media får vara med. Men en reporter bör stå och vänta utanför rådhuset, tyckte han.
För att kunna ta en bild när de kommer ut.
Han visste inte när, bara på ett ungefär.
Den viktigpettern tycker alltså på allvar att jag ska skicka en reporter som ska stå och vänta utanför rådhuset i upp till en timme. Tänk om det spöregnar då. Eller om det händer något annat, något av betydelse.
Jag sa att trion fick gå upp till redaktionen och berätta vad de fått reda på, efter mötet, i så fall.
Då lät han närmast förnärmad. Men kanske, möjligen, skulle de göra det.
Hur uppblåst får man bli?
Kommentarer
Trackback
