abrovink

Om 45 minuter drar jag ur kortet. 

Tid för två veckors hemester. Blir väl ungefär som att gå hemma och dra. Fast inte behöva jobba. 

Ombesikta bilen ska jag göra. Läsa några böcker från högen. Och... tja, vet inte riktigt. Söka jobb. Börja jogga kanske, det var ju längesedan. 

Den kvava luften står stilla. Tills det blåser till. Regn. Sol. Regn. Sol. 

Den här sommaren är verkligen tråkig. 

Bilen ska till verkstaden.

Sedan ska den ombesiktas. 

Om fyra dagar har jag två semesterveckor. 

Känns ju rätt meningslöst. Särskilt om jag blir arbetslös i september. 

Tänkte börja träna. Men det har jag ju inte gjort. Får väl börja i morgon då. 

Stökigt. Dammigt. 

Boktravar, klädhögar, fjärrkontroller, sladdar och kartonger. 

Tre gitarrförstärkare står det här inne också. Plus två gitarrer och en synt. 

Trött i ögonen efter allt stirrande på den lilla datorskärmen. Less på att jobba hemifrån, även fast jag kan sova mer än en timme längre om morgnarna. 

Arbetsdagen går fort fram till lunch, men sedan är det som att den aldrig tar slut. 

Så rastlös när jag stänger av datorn, samtidigt så trött. Ut och kör bil ett tag så att jag får se något annat. Och sedan hem och göra ingenting. 

Nä. Någon typ av förändring behövs. Och inte den i september då det är stor risk att jag är arbetslös. Bävar inför dagen då jag måste krångla med att registrera mig hos Arbetsförmedlingen igen. 

Vilket hiskeligt regnväder. 

Fullt med vatten på vägen. 

Inget bra bilåkarväder. 

Och vi har inte ens kommit till Avesta. 

Går knappt att se någonting. 

Ingen direkt ljusning i sikte. 

Skitsöndag. 

Lite lantluft kan göra en gott kanske. 

Har fått en gammal sång av Hasse Alfredsson i huvudet. Den med Onkel Enkel sim är rik, han har en fabrik. Varje dag så glad han går dit och nya pengar får.

Tänk om storkapitalet kunde tappa brallorna snart. Samhället är sjukt när 15 familjer äger typ 70 procent av hela aktievärdet i Sverige.